Kanske vi någon gång trodde att brutala härskare hörde till en för länge sedan förgången forntid. På film hade vi sett hur den romerske kejsaren Nero spelade harpa på Capitolium allt medan Rom brann i bakgrunden. Samma källa kunde, liksom filmen Ben Hur, vittna om hästkapplöpningar och gladiatorernas kamp på liv och död allt medan den jublande publiken väntade på kejsarens tumme upp eller ner. Under de senaste månaderna har vi till vår förfäran fått lära oss att det här inte alls är en förgången och eventuellt en aning förljugen forntid. Det är dagens värld.

När de första uppgifterna om försöken att förgifta Sergei Skripal kom ut försökte jag ännu några dagar hålla fast vid en förhoppning om att det enbart var ett internt och officiellt icke sanktionerat hedersmord inom en sjuk tradition från revolutionens riddare Felix Edmundovitj Dzerzinskys tid som den sovjetiske säkerhets- och underrättelsetjänsten Tjekans chef.
Det sista tvivlet försvann när Rysslands president Vladimir Putin ansåg sig föranledd att ingripa i diskussionen genom att konstatera att det handlade om två ryska turister som anklagats för morden. Två ryska turister, som var speciellt intresserade av kyrkoarkitekturen i Salisbury.
Vilket behov var det som föranledde en president att ta ställning till vad ryska turister sysslade med? Det var alltså redan en allvarligt oroväckande signal. Efter tv-programmet med de två turisterna tog det inte lång tid innan sanningen läckte ut. Det handlade inte om turister utan om två relativt högt uppsatta och belönade yrkesmördare ur den ryska arméns underrättelsetjänst. Och det mest oroväckande var att den ryska turismens högsta övervakare uppenbarligen var medveten om operationen. I ett straffrättsligt sammanhang skulle det eventuellt rubriceras som medhjälp till ett mordförsök.
Sen går det lite tid och en saudisk journalist försvinner – nästan – spårlöst på det saudiska konsulatet i Istanbul. Det är ganska sällan någon försvinner totalt spårlöst, men om det från början finns en plan om att flyga in 17 yrkesmördare – bland dem en kirurg, som också tidigare har sågat människor i bitar – och dessutom förser dem med den nödvändiga utrustningen för att kunna upplösa den i bitar sågade journalisten i ett syrebad, har vi att göra med en bestialisk mordplan. Och igen visar det sig att den saudiske tronföljaren under inga omständigheter kan ha undgått att känna till planen. Tvärtom antyder allt vi vet om riket att ingenting av den arten kan ske utan den statliga ledningens uttryckliga instruktioner.

Naturligtvis kan någon – och rättmätigt – tillägga att kriget i Jemen är någonting ännu mera bestialiskt eftersom offren där är barn. De oskyldiga, menlösa barnen, som mördas i maktkampernas namn.
Världen har alltså inte blivit bättre på de senaste 2000 åren.
Nils Torvalds
Skribenten är ledamot av Europaparlamentet (SFP)

Ålandstidningen