När svenska strejker kan räknas på en hand kan finska räknas i hundratal. Ständiga strejker är ett av svaren på varför den finska tillväxten stampar och ekonomin går kräftgång.

I Sverige är sympatistrejker inte möjliga av självklara orsaker. Det är ett systemfel på hög nivå när konflikter kräver strejker. Det handlar även om bristande förståelse för vad som skapar ekonomiska utrymmet för förbättrade avtal och lönejusteringar. Fortsätter vi jämförelsen med Sverige har deras arbetsmarknadsparter fått igenom rimliga krav och förbättringar trots att Svarte Petter i form av sympatistrejker saknas.

Varje strejk som påverkar transport och handel blir ett extra hårt slag för Åland. Denna strejk försämrar hela Finlands rykte som handelspartner och det sätter flera av våra åländska företag i en situation som de på intet sätt kan påverka.

Jag anser att strejkproblematiken och dess verkningar ska hamna högt upp på dagordningen för den kommande regeringen. Ett initiativ till den finska riksdagen om behovet av lagstiftande åtgärder och kulturförändring när det gäller strejk som förhandlingsvapen kan vara en tydlig viljeyttring för att detta inte längre är hållbart vare sig för Åland eller den finska ekonomin i stort.

I detta fall kunde Sverige agera förebild på hur konflikter via diplomati, framförhållning och god kommunikation vinner över strejker.

John Holmberg

Lagtingsledamot (Lib)

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare