Ungdomarnas välbefinnande diskuteras mycket just nu, och med all rätt. Det har knappast undgått någon att många av våra ungdomar mår sämre än någonsin: mediabruset, behovet av att alltid behöva vara uppkopplad och nåbar, mobbning både i och utanför skolgårdarna, sägs vara de största bovarna i dramat. Allt för ofta söker sig ungdomarna till droger, i en desperat sökning efter en stunds lycka.
Att synnerligen många av våra ungdomar rent av förtvivlar på grund av prestationskraven skolorna ställer, tycks inte alls ingå i ekvationen. De som hänger på under lektionerna och som förmår att koncentrera sig en hel skoldag belönas med att kunna ta hem extrapoäng i proven för att förgylla vitsordet till en 10+. Andra, synnerligen de med svårigheter i olika nyanser, får ta smällen till den milda graden att utbildade pedagoger delar ut vitsordet 3-, för att understryka att man presterade dåligt, som om man inte förstod vad vitsordet 4 inneburit.
Sådan prestationsångest leder knappast till att fler ungdomar trivs i skolan, en plats där man skapar förutsättningar för sitt vidare liv. Här skapas i dag i stället två sidor det framtida samhället står inför – de som har haft det lätt i skolan, och resten. Antalet av de mittemellan
minskar mer och mer.
Det kanske är på tiden att se över hur en modern läroplan och modern pedagogik borde se ut i dag. Att förmedla att det finns plats för alla, att kunna hitta annat än ”renodlad kunskap och vetande”. Att det i dag de facto, handen på hjärtat, är helt okej om man på stående fot inte vet när Marie-Antoinette avrättades eller vem Abraham var. Jag vill på inga villkor underminera allmänbildning, tvärrtom. Men jag är övertygad om att vi i dag är mogna och beredda på att kunna förlita oss på att vi hittar svar på
det vi inte vet än, om vi så vill. Att vi därmed kan ta en hel del laster av våra ungdomarns axlar, så att de mår bättre och faktiskt gillar att gå till skolan i stället.
Här är en eloge till samtliga speciallärare på plats, som med engagemang och kunskap kämpar för att eleverna med svårigheter inte helt tappar motivationen och greppet om sina skolgång och som därmed ser till att klyftan mellan bra och dåliga elever inte blir större och större.
Christoph Neymeyr
