Det hypotiseras om att vi uppnått ett idealt tillstånd där (nästan) alla mainstream-fraktioner är socialt medvetna ekonomiska liberaler där endast nyanserna varierar. Det måste vara det fullkomliga styrelseskicket på ett abstrakt plan och ändå torde få kunna förneka att mycket gått fel i den praktiska politiken och att perspektiven heller inte pekar mot något optimalt scenario. I en sådan fiktiv värdegemenskap uteblir kontrollfunktionen och misstagen blir därmed också legio.

Ser vi till den socialt liberala (enkannerligen kontroversiellt omdöme) förehavanden på landskapsnivå har de skiftande positionerna vanligtvis tillskrivits de debacle man förmådde prestera ända fram till, och efter att, valet redan inletts. Här har funnits en opposition men endast på instrumentell nivå. Alternativen var inte framträdande när det gällde den generella ekonomiska politiken som resulterade i ett större misslyckande, en stagnerande ekonomi, vilken därmed inte heller gjordes till någon valfråga.

Åland har under åren 2017-2018 lyckats höja sin BNP med cirka två procent, vilket ganska väl motsvarar befolkningsökningen. Finland, som i stort sett har samma ramverk som landskapet, lyckades under samma tid höja sin BNP med fem procent och befolkningsökningen var runt 0,5. Bittra siffror för andra än vilseledda klimataktivister då några reellt höjda löner inte kan realiseras utan ökningar av produktiviteten.

Man diskuterar inte ens detta misslyckande utan tycks anse att det kapital som redan finns på Åland är tillräckligt, men för att ge näringslivet dynamik är det inte tillräckligt med gamla vinster från exempelvis färjeindustrin som kommer att placeras på platser som erbjuder bättre avkastning. Med finländsk tillväxt de åren hade den åländska ekonomin förfogat över 45 miljoner euro ytterligare i dag.

Landskapets insats i fråga om incitament för ökad tillväxt är i huvudsak det skattebidrag som uppgick till ungefär 0,1 procent av BRP och var bara därigenom rätt verkningslöst. Dessutom var det en ”gåva” som betalades av kommunerna, vilka inte var dummare än att de förstås tog in minst motsvarande medel på andra håll, därtill nödda och tvungna av landskapet.

Att lagtingets mindre muslimvänlige medlem här föreslog ett arrangemang som åtminstone skulle ha gjort åtgärden socialpolitiskt meningsfull och tillfallit de mest behövande kunde förstås inte beveka en liknöjd majoritet. Bidrag, subventioner kan få oanade effekter men här har medlen medvetet och avsiktligt riktats till medelinkomsttagare på bekostnad av, för att använda trendens begrepp, prekariatet. Är det denna politik den traditionella vänstern känner sig beredd att anamma för att bli en del det socialliberala mittenblocket?

Man behöver inte vara en marxist i 1948 års anda för att inse att antagonismer i ett samhälle kan vara gynnsamma; och inte bara för den egna parten och motparten utan för samhället som helhet. Detta är även tanken bakom den brittiska ”first past the post”-demokratin och även om samtidens brittiska politik inte torde övertyga någon så finns här en historik som imponerar. Demokrati alltså då by- och klanpolitik som varken demokrati eller väljare var betjänta av.

Beträffande vänster kan noteras att NÅ:s ledare av den 25.10 med det vällovliga syftet att påtala ojämlikhet i världen uppmärksammar att presidentkandidat Elizabeth Warren förekommer på omslaget till The Economist. Ledare och artikel uttrycker dock ”stora bekymmer” över hennes förslag till reglering av ekonomin; även enligt henne själv en variant av kapitalism.

Peter Andersson

Signaler får mobiltelefoner, basstationer för 3G, 4G och 5G är avsedda att gå långt. Dessa pulserande elektromagnetiska signaler har förmåga att tränga in i eller genom kroppen och påverka hälsan.

Johan Dahlman skriver i sin krönika i Ålandstidningen 15.11.2019 om Ålands Skogsindustrier Ab (ÅSI), virkespriserna på Åland och arbetet efter stormen Alfrida.

Ungdomarnas välbefinnande diskuteras mycket just nu, och med all rätt.

För den finländska husdjursproduktion är friska och välmående djur en grundbult för verksamheten. Vi har redan i dag en relativt sträng djurskyddslagstiftning som bas, och den kommer att förnyas i sin helhet under inkommande år.

I olika insändare förtalar och misstänkliggör Anders Gustafsson (AG) och Ralf Carlsson (RC) Strålskyddsstiftelsen på helt osakliga grunder.

Denna vecka uppmärksammas restorativ rättvisa (eng. Restorative justice, på svenska också reparativ rättvisa) runtom i hela Europa, under hashtaggen #RJWEEK.

Upprepade hänvisningar till en förutsedd ekonomiskt nedgång börjar numera dyka upp i massmedierna.

Misslyckandet med en för landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet är på många sätt ett misslyckande för åländsk kommunpolitik.

Hur kan Rainer Nyberg, före detta professor i pedagogik i Vasa, med tvärsäkerhet påstå att han och Strålskyddsstiftelsen har rätt i fråga om strålningens miljöeffekter?

I sin insändare i fredagens Åland väljer den pensionerade professorn i pedagogik, Rainer Nyberg, att inte bemöta mina argument, utan hemfaller till rena personangrepp.

Sannfinländarnas ungdomsförbund gick förra veckan ut och konstaterade att man nu för tiden också är ett anti-feministiskt ungdomsförbund. Åtminstone jag lyfte på ögonbrynen, men kunde inte bestämma om jag skulle ta det på allvar.

Man blir djupt bekymrad över spekulationerna om ministrarna i den nya regeringen.

Vid ett förbunds styrelsemöte redogjorde förbundets ordförande för förbundets ekonomiska situation. Man diskuterade anpassningen av ekonomin för inkommande år.

Fler insändare