Apropå Ålandstidningens ledare den 4 februari: Bäste Henrik Herlin, nog är du en god talesman för De besuttnas rätt att besitta världen!
Självfallet är det de förmögna (underförstått ”drivande och produktiva personer”) som ska bo bäst och bekvämast – och där de kan finna ”sinnesro” (för att citera en tidigare insändare i frågan om lägenheter på Lotsberget, signerad Barbro Sundback (S)).
Att basera lägenhetspriser på bland annat ”råmaterialets pris, antal arbetade timmar och historisk prisinformation” kan ju varje tänkande individ förstå är en orimlig konstruktion, väl jämförbar med vad de (förhatliga!) ”sovjetiska prissättningsbyråkraterna” åstadkom.
Nej, här är det nationalekonomisk vetenskap som råder och då åkallar vi ”den subjektiva värdeteorin” enligt vilken saker och ting kan kosta hur mycket som helst, bara någon är villig att betala. (Vetenskap? Det där fattar ju vilken idiot som helst!).
Rättvisa? Tja, det lär väl avgöras av den subjektiva rättviseteorin(?). Det blir så enkelt med de subjektiva teorierna!
Det här låter väl som ”surt sa räven om rönnbären” och kanske är det så.
Det var dock trösterikt att läsa de Herlinska orden: ”En bostad är alltså inte alla bostäder, lika lite som en individ är alla individer”. Så befriande sant och klargörande!
Själv bor man bra i en tämligen ordinär lägenhet i Östernäs. Glad att jag kan hyra! Skulle aldrig ha råd att köpa.
Man undrar: byggs det numera några hyreslägenheter i kommunal regi? Åtminstone borde väl (S) ivra för ett sådant byggande!
P-A Kling, Lillängen
 
Ålandstidningens ledarskribent Henrik Herlin svarar:
Under ett lager av syrlig ironi tycker jag mig ana en önskan om ett större utbud av bostäder i lägre prisklasser. På den punkten är vi helt ense.
Den säkraste vägen dit är en ostörd bostadsmarknad. Kommunalt byggda bostäder vore en nödlösning med långsiktigt negativa konsekvenser.

Ålandstidningen