Det verkade som om Ålands landskapsregerings nästan totala brist på självbestämmanderätt, vilken avslöjades av statsregeringens aktivering av undantagstillståndet, kommit som en överraskning för ledande åländska politiker.

Den borde dock inte ha gjort det. Det har demonstrerats allt för ofta förr att den under normala tider tunna fasaden av artighet som visas av de nationala politikerna mot deras motparter på Åland döljer en stenhård kompromisslöshet.

Den första självstyrelselagen stiftades 1920 enbart som en taktik för att föregripa Ålandsrörelsens krav på ålänningars rätt till nationalitets- och minoritetssjälvbestämmande, som var en av de ”fjorton punkter” som den amerikanske presidenten Woodrow Wilson framförde som bas för fredsuppgörelsen under första världskrigets slutgiltiga fas och som omfattades av de andra segrande allierade. Genom denna manöver lyckades Finland omintetgöra ålänningarnas krav för återförening med Sverige.

Historiskt sett önskade aldrig den nyfödda nationen Finland att Ålands befolkning skulle behandlas på något vis annorlunda än befolkningen i resten av landet; detta oavsett dåvarande statsminister Rafael Erichs konstaterande när lagen stiftades att den skulle ges ”en frisinnad tolkning och tillämpning”.

Det fanns ingen chans alls att dessa ord i praktiken skulle visa sig bli annat än het luft när någon som helst betydelsefull urvattning av riksdagens makt skulle komma i fråga. Och så har det blivit ända sedan dess: Ingenting har i sitt innersta väsen ändrat sedan 1920.

Över huvud taget är det frågan om ett nollsummespel: Vilken som helst makt lagtinget må vinna behöver riksdagen ge upp. Eftersom politik handlar om maktutövning är det inte förvånande om politiker visar sig motvilliga att ge bort någon makt alls. I fallet Danmark-Färöarna kompromissade statsmakten genom att använda principen ”den som beslutar betalar”, alltså att inom de gränser som definierades för att inte bli självständiga tillåts färingarna själva välja behörigheterna de vill överta ansvaret för, förutsatt att ansvaret för att själva finansiera dess utförande utökades samtidigt.

I jämförelse med statsbudget var summorna enbart av marginell storlek. Däremot var det som statsmakten gav upp någonting av en mer psykologisk art än bara pekuniär, nämligen förmågan att själv ta ansvar för sin egen tillvaro. Och det är just detta som finska politiker aldrig har visat tillräcklig mognad för.

Däremot har finska politiker i gemen konsekvent visat sig ha svårt att tåla pluralitet, tvetydighet och diversitet. Främst måste man alltid vara finne medan landet Finland ses som monolitiskt liknande det forna Egypten.

Det jag funderar på är om de på Åland som numera höjer röster för att en nystart måste införas så snart som coronakrisen tar slut redan har glömt bort den helt futila utgången av Halonenkommittén. Eller kanske de har upptäckt tecken på en radikal omvändning av statsmaktens hittills absolut orubbliga ställningstagande? Annars är det här inte mindre het luft än Rafael Erichs konstaterande för 100 år sedan.

Robert Horwood

Eckerö

En läsare ställer på insändarplats frågor om löparbanorna på WHA.

Jag tycker de flesta i Sverige är ganska usla på att hålla avstånd, men det är nog till och med värre här på Åland. Folk går ju omkring precis som vanligt och ställer sig precis bakom en i kön.

Redaktör Jonas Bladh ställer en relevant fråga om vem som egentligen bestämmer i Mariehamn med anledning av infrastrukturnämndens beslut att anslå 300.000 euro för att finansiera transport av tjärasfalt till behörig destruktionsanläggning.

Våra politiker har bestämt att WHA efter ombyggnaden ska ha två löparbanor. Nu är ombyggnaden klar och löparbanorna övermålade. Vet någon politiker eller tjänsteman vad som hänt? Tacksam för svar.

”Friidrottare”

Du som saboterat strömförsörjningen på Herrön natten mot onsdagen den 8.7 bör väl höra av dig utan påminnelse. Vi vet vem du är!

Tråkigt att höra. Förstörda kylvaror bör ersättas om du har någon känsla i kroppen.

Diskussionen om den åländska valundersökningen som utfördes som en del av den finlandssvenska Barometern har gått varm sedan resultaten publicerades för en vecka sedan. Det är välkommet, publikationer av den här typen ska väcka debatt!

Om jag vore ett vildbi, skulle jag inte ta in på närmaste billiga insekthotellkedja.

Hacke hackspett har hittat en fin födkrok genom att med sin spetsiga näbb och 10-15 centimeter långa klibbiga tunga äta upp alla hotellgäster.

Försök till svar till René Janetzko:

Allt för många offentliga kommentarer gällande de prognoser för tiden efter krisen som hittills framförts av finska ministrar betonar behovet av att återbygga de offentliga finansernas ”hållbarhet”.

Jag som initiativtagare till Annica Sjölund Summer Camp vill här besvara insändaren från René Janetzko. Fotbollsskolan anordnas sedan sex år tillbaka på initiativ av mig och genom åren i samarbete med olika aktörer.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt brukar det ju heta. Det gäller verkligen också den fria rörligheten, en av hörnstenarna i EU-samarbetet. Vi börjar bli många nu som aldrig upplevt ett EU med gränskontroller, restriktioner och tullar.

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

Fler insändare