Redaktör Jonas Bladh ställer en relevant fråga om vem som egentligen bestämmer i Mariehamn med anledning av infrastrukturnämndens beslut att anslå 300.000 euro för att finansiera transport av tjärasfalt till behörig destruktionsanläggning.
Bladh inleder sin artikel med att konstatera att stadsfullmäktige nyligen godkänt en ny förvaltningsstadga som syftade till att återföra den politiska makten och ansvaret till stadens politiker. Med andra ord minska tjänstemannastyret och återställa den demokratiska ordningen.
Den vidsträckta delgeringsrätt som tjänstemännen fått är inte den enda förklaringen till tjänstemannastyret i staden. Det finns flera faktorer som påverkar. En sådan faktor är det budgetsystem som infördes under Edgar Wickströms tid som stadsdirektör. Systemet avsåg bland annat kraftigt begränsa stadspolitikernas möjligheter att fatta beslut som hade budgetkonsekvenser.
”Det finns inte budgetmedel upptagna för ändamålet” konstaterade ledande tjänstemän och därför måste politikerans förslag förkastas. Det är därför ytterst förvånande att det nu finns 300.000 euro i budgeten för att bli av med tjärasfalten. Något sådant budgetanslag torde inte finnas upptaget i budgeten för 2020.
Igge Holmbergs förslag om dricksvattenfontäner i staden fick stadsfullmäktiges stöd flera gånger men det fanns inte medel upptaget i budgeten enligt infrastrukturchefen eller med andra ord var det omöjligt att finansiera Igges förslag.
Med andra ord har ledande tjänstemän systematiskt använt sin delegeringsrätt och budgeten för att kunna verkställa sina egna beslut och förhindra andras beslut.
Delegeringsrätten bör ses över. Tillståndsbeslutet för helikopteröverflygningar i Mariehamn strider mot förvaltningsstadgan, förvaltningslagen och ytterst grundlagen. Stadsborna ska ha insyn i stadens beslut också när de tas på tjänstemannanivå. Stadsborna har också rätt att överklaga tjänstemannabeslut. Helikopterbeslutet visar att delegeringsrätten används för att förhindra insyn och möjlighet att överklaga.
Stadsdirektör Barbara Heinonen försöker i samma tidning som Blads artikel ingår, bagatellisera alla de misstag som gjorts med den så kallade tjärasfalten. Hon talar om ett enda felaktigt delegeringsbeslut i stället för att se att det finns en mera tvivelaktig delegeringskultur i flera av våra nämnder.
Stadsdirektörens och stadsstyrelsens roll är numera minimalistisk i stället för att fungera som det överordnade organ det är tänkt som. Om nämndarbetet inte fungerar bör man givetvis se över de förvaltningsrutiner som inte fungerar demokratiskt. I andra hand bör stadsstyrelsen ta över och ställa saker och ting till rätta båda i enskilda ärenden och mera principiellt.
Tyvärr har stadsledningen inte klarat av att lösa konflikter mellan de enskilda förvaltningarna och de politiska organen. Stadsdirektören har konsekvent försvarat sin underordnades linje vilket i många fall fördjupat konflikterna. Alla de konflikter som uppstod under den förra mandatperioden inom äldreomsorgen berodde på bristande kompromissvilja och avsaknad av kreativa lösningar som beaktar andra viljor än de ledande tjänstemännens.
En liknande situation är nu under uppsegling inom infrastrukturnämnden. Tjärasfaltens finansiering, Enerexits totala misslyckande, bristfälliga upphandlingar, konfliktfylld delegeringsutövning och så vidare ser ut att bädda för fortsatt maktkamp.
I stället för att förneka problematiken borde stadsdirektören och stadsstyrelsen omgående se till att infrastruktursektorns förvaltning ställs under politisk styrning så att maktordningen motsvarar grundlagens bestämmelser om att all offentlig makt utgår från folket och att individen har rätt till insyn i förvaltningen och reella möjligheter att överklaga förvaltningsbeslut. Helt enkelt tillämpa demokratiska spelregler och god förvaltning.
Barbro Sundback (S)

Ålandstidningen