Det är värmebölja på Åland och närmare 30 grader varmt. En man kommer stegande över sanden iklädd shorts, med bar överkropp. I ena handen har han en cigarett, i den andra en strandstol som han snabbt vecklar ut och sätter sig sedan ned för att röka.

Efter honom kommer en kvinna iklädd mörkbrun abaya (ett långt kappliknande ytterplagg), en ljus hijab (slöja) och solhatt, bärande på en massa påsar och med flera barn i hasorna.

De slår läger på stranden. Kvinnan klär av sig sin kappa och solhatt, undertill har hon en fotsid klänning samt långärmad tröja. Iklädd dessa heltäckande kläder går hon ner i havet för ett svalkande dopp med sin familj.

De yngre barnen har vanliga badkläder men den äldsta flickan som är i 10 till 12-års åldern badar i svarta långbyxor och svart t-shirt.

Religiösa kläder är inte synonymt med hederskultur och jag önskar inte inskränka på vuxna människors rätt att klä sig hur de vill, men ur ett större perspektiv kan påbudet med heltäckande klädsel ses som en central kontrollmekanism för att upprätthålla hederskulturens oskulds- och kyskhetsideal. Jag kan därmed inte tolka situationen på annat sätt än att hederskulturen nu finns på Åland.

Det finner jag oroväckande och därför vill jag rikta några frågor till ansvariga politiker och berörda myndigheter:

Vad har vi för integrationspolitik på Åland? Hur hanterar vi hedersrelaterat våld och förtryck? Hur ser vår plan ut för att alla ungdomar fritt ska få välja sin äktenskapspartner om några år?

Hur ser jämställdheten ut för tjejer som växer upp under hederskontext och hur kan vi säkerställa att de får åtnjuta samma friheter, rättigheter och möjligheter som andra åländska tjejer?

Vurmar vi så mycket för mångkultur att vi blundar för värderingar som annars inte accepteras i vårt samhälle?

Jag hoppas integrationsansvarig, tillika jämställdhetsansvarig minister Annika Hambrudd (C) vill svara på mina frågor.

Jag avslutar med ett tänkvärt citat av Ayaan Hirsi Ali: ”Tolerance of intolerance is cowardice.” (Att tolerera intolerans är feghet, reds. anm.).

Anette Lehtinen

Runa Lisa Jansson skriver i en insändare att skattemyndigheterna gör allt för många utredningar, skickar onödiga skattebeslut och som en följd av detta har behov av att öka personalen.

De allra flesta finländare och ålänningar tar coronaviruset på mycket stort allvar och följer alla rekommendationer mycket noga, vilket är en fantastiskt fin sak och styrka i vårt samhälle.

”Ansökte om utkomststöd – erbjöds tält och sovsäck” var rubriken i torsdagens Ålandstidning. ”Ålänningarna måste garanteras ett skyddsnät, ett nät som inte får vara håligt i vissa kommuner” skrev man i Nya Ålands ledare samma kväll.

Fyra miljoner av Sveriges besökare är finländare.

Det är alldeles klart att skattemyndigheterna hela tiden känner ett utökat behov av sysselsättning. Man skickar ut ett flertal skrivelser om olika beskattningsbeslut och verkningarna av dessa.

Tips till ÅCA: Gör som Ålands skogsindustrier och sänk priset på råvaran. Då blir det större vinst.

”Ekonom”

Bästa vandrare! I går då jag läste tidningen angående djurkadaver på en vandringsled på Vårdö, suckade jag lite och tänkte ännu en gång – nu får sig jägarna en känga, igen...

För en tid sedan kunde vi läsa om allt lägre nativitetstal i Finland och på Åland. Endast tre kommuner på Åland har ett födelseöverskott.

Röda korset Ålands distrikt önskar uttrycka sitt starka stöd för Erika Bomans gästledare i Ålandstidningen den 5 augusti. Åland behöver stärka sin kapacitet för psykiskt stöd och psykisk första hjälp på alla plan.

I sin krönika den 24 juli konstaterar biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson: ”Även om det inte finns någon exakt gräns för när en stats skuldsättning blir för stor...” (i sig ett ganska märkligt konstaterande, med tanke på EU:s S

Visst, det finns statistik som visar att fler svarta skjuts av polisen i förhållande till folkmängden. Men det är så, att det är fattiga människor som mest råkar ut för polisens våld och skjutningar.

Jag vill bara berömma Röde orm för alla gratisresor och för den fina servicen.

Jag körde med bil i går (tisdag) från Storby och österut på huvudvägen mot Mariehamn. Till min fasa fick jag se att man har klippt bort alla vackra blommor längs huvudvägen och längs cykel- och gångvägen i Eckerö.

Fler insändare