Stå på er, föräldrar till barn på Söderhagens daghem. Ni gör alldeles rätt som berättar vad som egentligen händer på daghemmet Söderhagen och hur ni och barnen upplever situationen.

Jag delar er oro för hur barnen har det. De styrande inom barnomsorgen i kommunen verkar helt ha glömt vad det står i kommunens eget barn-och ungdomspolitiska program.Att socialchefen säger att barnen i dag är utåtagerande och föräldrarna har för höga förväntningar är ett hån mot både barn och föräldrar. Barnens bästa borde vara högre prioriterat än vad socialchefens uttalande ger uttryck för.

Barnen tillbringar en stor del av sin vakna tid under dygnet på dagis – då är det väl självklart att alla ska känna sig trygga med tillvaron. Men så har inte varit fallet i daghemmet Söderhagen.Barn behöver känna tillit till personalen och bygga relationer med dem och känna att personalen ser dem för vad de är. Barn behöver också en strukturerad vardag där deras behov tillgodoses.

Med stor personalomsättning är det svårt för både barn och personal att skapa relationer och barnen får svårt att känna tillit till personalen när de inte vet vilken personal som är på jobb.

Ingen vuxen skulle heller vilja byta chef flera gånger i veckan. Det skulle bara skapa oro och kaos. Man frågar sig – varför slutar personalen? Varför blir personal sjukskriven? Vad säger företagshälsovården? Vad säger myndigheten med tillsynsansvar över barndagvården? Har de styrande inom kommunen lyft frågan varför det är så stor personalomsättning inom barnomsorgen?

Inom äldreomsorgen poängteras trygghet för åldringarna och att det inte är för stor personalomsättning. Detta borde väl vara minst lika viktigt inom barnomsorgen. I andra kommuner på Åland verkar det fungera bättre. Hur kan det komma sig? Inte är det väl någon skillnad på Lemlandsbarnen mot andra barn på Åland?

Exempelvis i Jomala finns det kvar personal som jobbade på kommunens barnomsorg för 20 – 30 år sedan. Vad är det som gör att barnomsorgen, inklusive personal, verkar fungera i en kommun men inte i en annan? Kanske Lemlands kommun skulle fråga hur man gör i Jomala eftersom personalen verkar trivas där.

Nu är det dags för er styrande i Lemland att på allvar ta tag i problemen ni har inom barnomsorgen. Det spelar ingen roll när och var ni ska bygga ett nytt daghem – verksamheten just nu ska inte påverkas av det.

Det får inte bli så att barnen som gått på Söderhagen blir ett b-lag då de kommer till skolan inom kort.

Farmor

En otroligt intressant undersökning som presenterades i Ålandstidningen den 3 juli. Några spontana reflektioner på utfallet:

En aningen satirisk reflektion avseende några nyligen publicerade insändare.

S-O Boman förundrar sig över varför Skatteförvaltningen skickar så många brev och fattar onödiga skattebeslut. Han ifrågasätter också de onödigt byråkratiska formuleringarna och bristen på användarvänlighet.

Några personliga funderingar kring en del av de insändare som frekventerat insändarsidorna de senaste veckorna och som har hanterat frågan om monokultur och mångkultur relaterat till Åland.

Svar på Henrik Herlins ledare i Ålandstidningen den 6 juli:

Stadsfullmäktige fick i november 2019 slutrapporten för ombyggnaden av Ålandsvägen. Fullmäktige fick då veta att staden har fått en modern stadsgata inom budget och inom utsatt tid.

Den 10-12 augusti går ett träningsläger för 6-15-åriga barn och ungdomar av stapeln. Arrangören är om jag har förstått rätt IFFK och Åland United. Den som genomför detta ”Summer Camp 2020” är Annica Sjölund. Jag

Medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” var en succé, flest namnteckningar någonsin. 3.206 närmare exakt, dessutom på enbart 17 dagar och organiserat i all hast.

Jag noterar att man från åländskt och finländskt håll satsat ofantliga ekonomiska resurser för att lindra effekterna av nu rådande pandemi. Bidrag ges till permitterade, arbetslösa, kulturutövare och företagare med flera. Bra så!

Någon skrev i tidningen att skattegränsen tillfört Åland 100 miljoner euro.

De som kör stadens gräsklippare är tydligen inte informerade av arbetsledningen om att undvika att meja ned blommande områden på stadens gräsmattor.

Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal.

Skärgården definierar på många sätt den åländska identiteten. På få ställen är denna känsla mer framträdande än på västra Föglö.

Fler insändare