Med anledning av att Ålandstidningen firar 130 år uppmärksammar vi i dag Nils Sjöblom. Han är från Eckerö, bor på Oasen och fyller 92 år om en månad. Han är dessutom en trogen prenumerant och, beroende på hur man ser på det, en av dem som prenumererat allra längst på Ålandstidningen.
– Det är lite diskutabelt, säger han själv om den saken.
Han började prenumerera på Ålandstidningen i eget namn redan när han var i tioårsåldern. Han beskriver detta närmast som en ”stöt” från hans sida.
– Min mormor skickade mig till postkontoret i Storby för att prenumerera på Ålandstidningen. Då passade jag på att sätta mitt eget namn och inte hennes. Jag tyckte att det skulle vara roligt att få en tidning varje dag.
Hur det gick sedan minns han inte riktigt. Det har ju gått några år sedan dess, säger han. Men han kan ha fått lite bannor.
Skummar hela
När han blev äldre for han till sjöss. När han slutade med det 1957 började han på nytt att prenumerera på tidningen.
Och du har prenumererat sedan dess?
– Ja, i alla tider.
Vad tycker du om att läsa?
– Det är väl allt, det. Jag skummar tidningen helt och hållet från början till slut.
Vissa saker är förstås mer intressanta än andra, säger han.
– Sporten är jag inte så speciellt intresserad av. Då tittar jag mer på kulturen i så fall. Men det är nyhetsflödet som är det mest intressanta.
Sedan en tid jobbar Nils Sjöbloms dotterson Johan Bergman som reporter på Ålandstidningen.
– Jag följer naturligtvis med i vad han skriver. Det blir ett personligt intresse, säger han.
En tradition
Nils Sjöblom har varit kommunalt anställd och han jobbade 35 år inom Eckerö kommun. Då brukade han informera tidningen om vad som pågick i kommun.
– De ringde till mig, säger han.
Vad tyckte du om det?
– Jag hade ingenting emot det. Jag berättade vad jag ville, säger han och skrattar.
Har tidningen förändrats mycket sedan 1957?
– Nja, jag vet inte. Förändringar sker mer stegvis, så man märker dem inte ens.
Är tidningen viktig, tycker du?
– Visserligen, den är bladet man följer med i. Det varierar ju folk emellan, men för mig är Ålandstidningen den enda.
Detta på grund av tradition och gammal vana, säger han.
Inte på grund av politiska åsikter?
– Nej, sådant bryr jag mig om så lite som möjligt.
Vann och fick tröstpris
Nils Sjöblom har ett annat minne av Ålandstidningen från sin barndom.
– Jag vann en tävling. Man skulle räkna upp alla byar på Åland som börjar på s.
Han använde sig av en Ålandskarta och en telefonkatalog. Men han lyckades inte hitta exakt alla.
– Ingen klarade det, så ingen fick första eller andra pris. Jag fick ett tröstpris.
Vad var det?
– En liten summa pengar.
Om du var barn var det kanske ändå kul att vinna något?
– Ja, det var roligt det.
I dag finns även den digitala versionen av tidningen, och den har han testat att läsa ett par gånger.
– Men jag föredrar papper.
Han planerar att fortsätta med sin prenumeration, som går till huset i Eckerö.
– Så länge jag orkar läsa. Det är den enda tidning jag har kvar.