Sju damer har kommit till Mikaelsgården i Finström för en stund av trevlig samvaro.
– Det är viktigt för oss att få komma ut. Speciellt om man bor ensam som jag gör, säger Sara Eriksson.
Hon får medhåll av de andra.
Då coronapandemin slog till i mars i fjol stoppades all verksamhet. Även Kafé kom med lade ner sin verksamhet.
– Det var full fart och sedan stopp för allt, säger Erja Nordqvist.
– Det blev väldigt tomt. Jag har haft två saker inplanerade i min almanacka: Simning och Kafé kom med. Båda fick jag styrka, säger Doris Bäcklund.
Att samlas en gång i veckan för att umgås, dricka kaffe och handarbeta tycker alla att är väldigt trevligt. Speciellt den sociala samvaron piggar upp.
– Man blir så ensam då man inte har så många att umgås med. Ingen vill ju heller gå på besök i dessa tider, säger Doris.
Det har varit likadant för de andra. Att de sedan fick börja träffas igen på hösten blev som en befrielse.
– Behovet finns för det finns många som sitter hemma utan besök eller som sällan får besök, säger Maria Sjölund, diakon i Finström-Geta församling.
Handarbetena sparas
Vanligen är det runt elva-tolv damer som kommer till Mikaelsgården en gång i veckan.
– I dag tror jag vi är mycket färre än vad vi brukar vara. Kanske beror det på väglaget, säger Barbro Karlsson.
Förutom Doris, Barbro, Sara och Maria är också Birgit Blomqvist, Sara Jansson och Irja Adamczak på plats.
– Men vi saknar flera stycken, säger Irja och räknar upp Lena Mattsson, Anita Bergman, Brita Landell, Maj-Britt Fellman, Siv Bäcklund och Rut Andersson.
– Vi brukar försöka ha koll på varandra. Ibland ringer vi upp och påminner eller frågar varför de inte kommer. Ibland meddelar någon i förväg att man inte ska komma nästa gång. Det är bra för då vet man, säger Erja.
Vad har ni sysslat med då ni inte har kunnat träffas här?
– Inte har vi gjort så mycket. Jag har varit mest hemma, säger Sara Jansson.
– Inte ville någon ha med oss att göra, vi tillhör den gruppen, säger Sara Eriksson och skrattar.
Men nu får de fortsätta med att sticka filtar, yemenvästar, sockor och annat.
– Men vi kan inte få dem levererade nu under pandemin. Sune Häggblom brukar ta med sig filtar och västar då han åker till Lettland. Men nu kan han inte åka, säger Irja.
I stället sparas filtar och andra saker i ett förråd i Mikaelsgården.
– Men jag tror att alla vi runt bordet har en del hemma också, säger Erja.
Bra avbrott i veckan
För dessa damer är det viktigt att de kan fortsätta träffas.
– Nu mer än någonsin, säger Barbro.
– Det är mycket viktigt. Att få träffas och umgås. Den sociala samvaron och att man samtidigt känner att man gör något vettigt, säger Doris.
För Sara Jansson är det ett avbrott i vardagen att få komma ut och träffa andra.
– För oss pensionärer blir alla dagar i veckan oftast lika. Man vet inte riktigt vilken dag det är. Därför är det bra att ha en dag i veckan då man vet vad man ska göra, säger Sara Eriksson.
Alla som samlats sitter och stickar. Men Maria påpekar att man absolut inte behöver handarbeta för att komma med.
– Man kan komma och dricka kaffe och umgås. Plats finns, säger hon.
Vad brukar diskussionerna handla om?
– Allt möjligt. Varje gång måste vi förstås avhandla lite corona nu för tiden, säger Barbro.
Nu hoppas damerna på att de ska kunna fortsätta träffas under våren.
– Ja, det skulle vara tråkigt om allt slutade igen, säger Erja.