Anna-Brita Helander är uppvuxen i Esbo och valde att utbilda sig till folkskollärare vid seminariet i Ekenäs.

– Som barn var böcker det bästa jag visste och så fort jag lärt mig läsa var det mitt största intresse. Jag hade ingen dröm om att uträtta något som vuxen. Jag ville bara läsa och vänta på att prinsen skulle komma på sin vita häst, säger Anna-Brita och skrattar.

Men något skulle hon bli, så Anna-Brita sökte till Ekenäs seminarium. Det var roliga år med mycket sång och musik och glad gemenskap.

Anna-Brita började, efter att hon var klar med utbildningen 1962, att jobba som lärare i Sjundeå och Kyrkslätt, innan hon fick tjänst på Finns folkhögskola 1964 som timlärare i svenska, musik och engelska. Där arbetade hon fram till 1970.

– Efter några år i Snappertuna, där min man tjänstgjorde som kyrkoherde, blev det ett år vid  Cygnaeusskolan i Helsingfors innan jag flyttade till Sverige och Nyköping, säger hon.

I Sverige var det få som förstod att Anna-Britas modersmål faktiskt var svenska.

Hon fick ett arbete som hemspråkslärare till finska barn.

– Jag kanske inte riktigt var lämplig men jag gjorde så gott jag kunde. Det tog två år innan jag fick skolledningen att förstå att mitt modersmål faktiskt var svenska och att jag hade behörighet som klasslärare, säger hon.

Till sist fick Anna-Brita en klasslärartjänst. Men skolförhållandena i Sverige var svåra.

– Jag fick inget annat stöd av ledningen än en klapp på axeln med orden att ”du som är så duktig klarar det här”, så jag kände mig tvungen att sluta. Det var synd, men jag orkade inte ta upp kampen, säger hon.

Började studera igen

Via en vän fick Anna-Brita en tjänst som biblioteksassistent på stadsbibliotek i Nyköping.

När Anna-Britas andra äktenskap började mista sin glans fick hon ett erbjudande om att börja läsa konsthistoria på distans vid Stockholms universitet.

– Det var fantastiskt. Universitet skickade ut lärare en gång i månaden som höll föreläsningar på Vuxenskolan och sedan fick vi tenta som alla andra. Jag höll på med studierna i flera år och fick möjlighet att djupdyka i konstens underbara värld.         

Anna-Brita studerade ihop 40 poäng och använde sedan sina kunskaper till att att leda studiecirklar i konst vid Medborgarinstitutet i Nyköping. 

– Det gjorde jag i många år. Det blev lustfylld fördjupning i allmän konsthistoria, finsk konst, kvinnor i den finska konsthistorien, finska herrgårdar, finsk arkitektur och mycket mer. Det var också givande att regelbundet få träffa likasinnade och få anledning att repetera.

Samtidigt vakande ett annat slumrande intresse. Hon började måla ikoner. Intresset för ikonmåleri kom sig av att hon som barn fick vara med på gudstjänster i Uspenskijkatedralen i Helsingfors, vilket i sin tur berodde på hennes ryska rötter. Redan som barn älskade hon ikoner och allt som hörde ihop med dem.  

– Jag åkte till Valamo kloster och under ledning av Alexander Wikström målade jag ikoner. Han anses vara en av Finlands främsta ikonmålare och är en sympatisk person och en tålmodig lärare. Jag hann vara hela sex gånger i Valamo på deras tiodagars kurser.

Tillbaka till livet

2009 lämnade Anna-Britas andra man henne och all hennes kreativitet slocknade.

– Lusten försvann och jag förlorade mitt självförtroende. Det tog två år innan jag alls vande mig vid att vara ensam.

Efter skilsmässan bodde Anna-Brita tio år ensam i Nyköping innan hon flyttade till Åland.

– I stort sett ägnade jag hela den tiden åt att försöka komma igen och hitta tillbaka till livet.

I terapeutiskt syfte började hon skriva dikter. Det resulterade i en bok ”Lång natts färd mot gryning” som hon sedan gav ut.

– Dikterna formade sig själva, kan man säga. När sorgetiden var över och följdes av acceptans upphörde de att tränga sig på.  Beslutet att ge ut dem berodde på att jag hoppades att kunna hjälpa någon annan som var i samma situation som jag. Det visade sig vara rätt tänkt. Jag fick kontakt med många kvinnor i min situation, som kände sig styrkta av att inte vara de enda drabbade och förstod att de hade rätt att sörja. En skilsmässa är ingen lätt sak att ta sig igenom.

Medan hon höll på att skriva kände hon att allt blev ljusare och livet återvände igen.

– I september i fjol flyttade jag till Åland. Det är helt och hållet mina underbara barns förtjänst. Skulle jag ha väntat ett halvår med att flytta hade det inte blivit av på grund av coronan.

Flytten ångrar hon inte. Hon går på dagliga långa promenader och kan inte nog förundra sig över hur vackert och välskött Mariehamn är. 

– Jag bor nära Tullarns äng med alla fina promenadstråk och med bara en liten bit ner till havet, så omväxlande i olika väder och belysningar, säger hon.

Anna-Brita fortsätter att läsa, gärna böcker på engelska, ett bra sätt att hålla i gång ett språk. Just nu Agatha Christies självbiografi.

– Dessutom ser jag gärna på tv-serier. Jag kan varmt rekommendera "The Queens Gambit" på Yle Arenan för den som vill se en annorlunda och fängslande serie, säger hon.

»Födelsedag 80 år

Anna-Brita Helander

Namn: Anna-Brita Helander.

Född. Den 9 december 1940 i Helsingfors. Flyttade 1946 till Esbo.

Bor: I Mariehamn.

Yrke: Pensionerad folkskollärare.

Familj: Dottern Johanna Evenson med man och barnbarnet Anja. Sonen Markus Helander.

Intressen: Musik, litteratur och konst.

Firar: Firar tillsammans med familjen med en middag.