Viking Line har återigen levererat ett bokslut som inte imponerar. Frågan är om rederiet riskerar att bli uppköpt.

Kommentarer

Om det verkligen skulle gå

Om det verkligen skulle gå därhän att Viking Line blir att betrakta som ett Loppis-objekt, då torde nog först och främst Lundqvist-rederiet ha gjort sig förtjänt av att sättas duktigt under luppen. Bortgångne Rafael Mattsson – storägare i det som nu heter Viking Line, också han en gång i tiden – denne Mattsson visade sig tydligt veta hur en slipsten ska dras samtliga Viking Lines aktieägare till gagn. Hans agerande i linje just därmed länder hans minne till heder! Likaledes, det som tydligen nu är Viking Lines läge – upplevelsen av den ”framtidsvisionen” är också rederiets främsta förgrundsfigurer, både Ellen och Gunnar Eklund, befriade ifrån – dessbättre ... men sorgligt i sig!

Gräsrot känner knappast

Gräsrot känner knappast historien över det rederi som nu är kvar i Vikinglinjen och idag är Vikinglinjen. Ben och Dick Lundqvist står för ungefär 1/3 av rederiet. Och "Gräsrot" det är herrar som kan tänka. Ingenting som inte följer ren affärsmässighet är intressant för "Lundqvistarna" i detta sammanhang. Så har det varit i generationer.

Bästa ”Grönt”, den första

Bästa ”Grönt”, den första frågan är, hur länge har Du själv varit insatt i Viking Lines bakgrund, egentligen? Och hur djupt? Givetvis kan Du tänkas vara utsatt av dåligt minne. Ganska så många av rederiets (övriga?) aktieägare, av både klenare och grövre sort, de torde i gott minne ha Rafael Mattssons, med fleras – i styrelsen redan från SF Line-tiden – försök att dämpa just Lundqvist-rederiets då allvarligt påtalade som omåttligt överdådiga dividendutdelningar. Den ”bromsens” motivering framkom redan då utomordentligt tydligt som gällande ett behov av kapital för framtida tonnage – i form av det egna bolagets nyinvesteringar! (Forts följer)

(Fortsättning) Angående

(Fortsättning) Angående ”Lundqvistarnas” förmåga att tänka affärsmässigt, där är vi tydligen helt överens – vilket förövrigt bekräftas av Ben Lundqvist i hans dagens insändare (under rubriken, (Aldrig övervägt sälja min andel i Viking Line ) citat: ”Jag kan naturligtvis inte med säkerhet uttala mig om Ångfartygs Aktiebolaget Alfas och Rederiaktiebolaget Hildegaards framtida vilja och möjligheter att kvarstå såsom storägare men jag har svårt att föreställa mig en försäljning till realistiskt pris så länge bolagens finanser är i det ypperliga skick, som de är i idag trots mottagna sju nybyggda aframax tankfartyg under senaste fyra år.” Just därav Gräsrots fråga nummer två – kan någon av oss, Du eller Gräsrot, med säkerhet fastställa var investeringen i form av ”sju nybyggda aframax tankfartyg” tillfullo bottnar? Förövrigt torde Fredrik Rosenqvist med just denna sin ledartext ha gjort sig väl förtjänt av att uppfattas ha en påtaglig personliga integritet inför tidningens gemene läsare.

En reform av föräldraledigheten är på gång - och den behövs. Allt för få pappor väljer att vara hemma med sina barn, och en reform som utökar pappans dagar är ett steg i rätt riktning.

Det är bra att åländska företag är intressanta för investerare utanför landskapet. Hela tanken på åländska företag som en speciellt skyddsvärd grupp är både missvisande och skadlig. Affärer mellan frivilliga parter ger positiva effektiver för alla inblandade.

Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Idag: Birgitta Eriksson, managementkonsult.

Det är inte rimligt om förhandlingarna kring skapandet av en gemensam räddningsmyndighet än en gång faller samman. Troligen bär bägge parter skuld i den uppkomna konflikten. Samtidigt är de senaste motiveringarna för avslag från Rål sällsynt småaktiga. Det är dags att svälja stoltheten och ro ett frivilligt avtal i hamn, annars riskerar vi ännu ett försök till landskapstvång.

Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. I dag: Kent Danielsson

I torsdags dömdes en man till fängelse för det nya svenska brottet oaktsam våldtäkt. Det var första gången den nya samtyckeslagen prövades i Högsta domstolen.
Det är hög tid att Finland också inför samtyckeskravet i sin lagstiftning.

Att köpa matvaror från Åland och närområdet är ett gott val, både för resiliensens skull och för att närhet bygger förtroende. De produktmärkningar som finns ger inte tillräcklig information om produkternas egenskaper och har dessutom ofta politiska syften.

Kontanterna håller på att fasas ut ur samhällsekonomin. Inte på grund av ett demokratiskt politiskt beslut, utan på grund av digitalisering.
Frågan förtjänar en rejäl diskussion.

Den här veckan, den 11 juli för att vara exakt, har 300 år förflutit sedan den ryske tsaren Peter I lät sin nya galärflotta hemsöka östra Sveriges skärgårdar och börja brandskatta hela kusten från Gävle till Norrköping. Resultatet blev stor förödelse, människor ställdes på bar backe och lämnades att klara sig bäst de kunde.

Att utrota arter som anses invasiva eller annars oönskade är sällan en bra idé. Det finns alltid konsekvenser som man från början inte kunde överblicka. Bättre är att låta naturen ha sin gilla gång så alla arter kan anpassa sig i takt med utvecklingen.

Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. I dag: Rosita Broström.

Så var vi där igen. En finländsk regering som återigen nedprioriterar den åländska självstyrelsen. Denna gång i strid med gällande lagstiftning till förmån för EU-praxis. Självstyrelsen fortsätter väga lätt när finländska ministrar agerar.

Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. I dag: Jan-Mikael von Schantz

Fler ledare