Viking Line har återigen levererat ett bokslut som inte imponerar. Frågan är om rederiet riskerar att bli uppköpt.

Kommentarer

Om det verkligen skulle gå

Om det verkligen skulle gå därhän att Viking Line blir att betrakta som ett Loppis-objekt, då torde nog först och främst Lundqvist-rederiet ha gjort sig förtjänt av att sättas duktigt under luppen. Bortgångne Rafael Mattsson – storägare i det som nu heter Viking Line, också han en gång i tiden – denne Mattsson visade sig tydligt veta hur en slipsten ska dras samtliga Viking Lines aktieägare till gagn. Hans agerande i linje just därmed länder hans minne till heder! Likaledes, det som tydligen nu är Viking Lines läge – upplevelsen av den ”framtidsvisionen” är också rederiets främsta förgrundsfigurer, både Ellen och Gunnar Eklund, befriade ifrån – dessbättre ... men sorgligt i sig!

Gräsrot känner knappast

Gräsrot känner knappast historien över det rederi som nu är kvar i Vikinglinjen och idag är Vikinglinjen. Ben och Dick Lundqvist står för ungefär 1/3 av rederiet. Och "Gräsrot" det är herrar som kan tänka. Ingenting som inte följer ren affärsmässighet är intressant för "Lundqvistarna" i detta sammanhang. Så har det varit i generationer.

Bästa ”Grönt”, den första

Bästa ”Grönt”, den första frågan är, hur länge har Du själv varit insatt i Viking Lines bakgrund, egentligen? Och hur djupt? Givetvis kan Du tänkas vara utsatt av dåligt minne. Ganska så många av rederiets (övriga?) aktieägare, av både klenare och grövre sort, de torde i gott minne ha Rafael Mattssons, med fleras – i styrelsen redan från SF Line-tiden – försök att dämpa just Lundqvist-rederiets då allvarligt påtalade som omåttligt överdådiga dividendutdelningar. Den ”bromsens” motivering framkom redan då utomordentligt tydligt som gällande ett behov av kapital för framtida tonnage – i form av det egna bolagets nyinvesteringar! (Forts följer)

(Fortsättning) Angående

(Fortsättning) Angående ”Lundqvistarnas” förmåga att tänka affärsmässigt, där är vi tydligen helt överens – vilket förövrigt bekräftas av Ben Lundqvist i hans dagens insändare (under rubriken, (Aldrig övervägt sälja min andel i Viking Line ) citat: ”Jag kan naturligtvis inte med säkerhet uttala mig om Ångfartygs Aktiebolaget Alfas och Rederiaktiebolaget Hildegaards framtida vilja och möjligheter att kvarstå såsom storägare men jag har svårt att föreställa mig en försäljning till realistiskt pris så länge bolagens finanser är i det ypperliga skick, som de är i idag trots mottagna sju nybyggda aframax tankfartyg under senaste fyra år.” Just därav Gräsrots fråga nummer två – kan någon av oss, Du eller Gräsrot, med säkerhet fastställa var investeringen i form av ”sju nybyggda aframax tankfartyg” tillfullo bottnar? Förövrigt torde Fredrik Rosenqvist med just denna sin ledartext ha gjort sig väl förtjänt av att uppfattas ha en påtaglig personliga integritet inför tidningens gemene läsare.

Det går inte att undgå dem, alla annonser i veckotidningar och magasin som marknadsför olika piller och preparat som lovar att bota och lindra alla de krämpor som följer med en åldrande kropp. Samtidigt kan man när man vill i dagstidningarna läsa om hur den åldrande befolkningen blir en allt större belastning för samhället som ska ställa upp med hälsovård och vårdplatser för den allt större delen åldringar i systemet.

Spekulationerna har varit många och intensifierats den senaste tiden. Ett större aktieinnehav inom Viking Line är sålt till en icke åländska ägare. Många är oroade men många ser även möjligheter med att det kommer in en ny delägare med nya idéer.

Den gemensamma Ålands räddningsmyndighet ser nu äntligen ut att starta till årsskiftet. En välkommen reform. 18 räddningskårer på 16 kommuner är ett absurt resursslöseri.

En långsiktigt hållbar miljö- och klimatpolitik måste –liksom andra strategier –beakta en mångfald av politiska intressen.

Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. I dag: Karl Nordlund, tf räddningschef i Mariehamn

Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. I dag: Emilia Ekström, jordbrukare i Jomala.

Kaj Grüssners gästledare i Ålandstidningen i onsdags har rivit upp många känslor. Därmed var det en särdeles lyckad ledare, oavsett vad man tycker om innehållet.

Antalet arbetsplatser inom det offentliga har ökat markant på Åland under 2000-talet. Det gör att finansieringen av den offentliga servicen sätts under press. Att inte frågan diskuterats mer bland de åländska politikerna är direkt underligt.

Tack vare Pafs guldregn över de åländska föreningarna blommar det åländska kulturlivet på bredden. Men det saknas en framsynt och djärv kulturpolitik. Kulturen debatteras inte ens i lagtinget.

Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. I dag: Kaj Grüssner.

Nationaldagar i Norden infaller ofta på försommaren. Norges 17 maj, Sveriges den 6 juni och vår egen självstyrelsedag den 9 juni. Det gör att de här dagarna får en vacker ram av blommor och försommargrönska. Finlands nationaldag den 6 december har en annan, mer högtidlig karaktär.

Politiker och tjänstemän behöver inte tycka likadant, men tjänstemännen ska inte ha en egen politisk agenda. Det är politikernas uppgift att fatta övergripande beslut, och tjänstemännens förslag ska inte motarbeta dessa.

När vi i morgon firar Ålands självstyrelse är det en viktig påminnelse för oss alla om möjligheterna som givits oss genom självstyrelsen. Möjligheter att själva bestämma över hur vi vill utforma vårt samhälle.

Fler ledare