Viking Line har återigen levererat ett bokslut som inte imponerar. Frågan är om rederiet riskerar att bli uppköpt.

Kommentarer

Om det verkligen skulle gå

Om det verkligen skulle gå därhän att Viking Line blir att betrakta som ett Loppis-objekt, då torde nog först och främst Lundqvist-rederiet ha gjort sig förtjänt av att sättas duktigt under luppen. Bortgångne Rafael Mattsson – storägare i det som nu heter Viking Line, också han en gång i tiden – denne Mattsson visade sig tydligt veta hur en slipsten ska dras samtliga Viking Lines aktieägare till gagn. Hans agerande i linje just därmed länder hans minne till heder! Likaledes, det som tydligen nu är Viking Lines läge – upplevelsen av den ”framtidsvisionen” är också rederiets främsta förgrundsfigurer, både Ellen och Gunnar Eklund, befriade ifrån – dessbättre ... men sorgligt i sig!

Gräsrot känner knappast

Gräsrot känner knappast historien över det rederi som nu är kvar i Vikinglinjen och idag är Vikinglinjen. Ben och Dick Lundqvist står för ungefär 1/3 av rederiet. Och "Gräsrot" det är herrar som kan tänka. Ingenting som inte följer ren affärsmässighet är intressant för "Lundqvistarna" i detta sammanhang. Så har det varit i generationer.

Bästa ”Grönt”, den första

Bästa ”Grönt”, den första frågan är, hur länge har Du själv varit insatt i Viking Lines bakgrund, egentligen? Och hur djupt? Givetvis kan Du tänkas vara utsatt av dåligt minne. Ganska så många av rederiets (övriga?) aktieägare, av både klenare och grövre sort, de torde i gott minne ha Rafael Mattssons, med fleras – i styrelsen redan från SF Line-tiden – försök att dämpa just Lundqvist-rederiets då allvarligt påtalade som omåttligt överdådiga dividendutdelningar. Den ”bromsens” motivering framkom redan då utomordentligt tydligt som gällande ett behov av kapital för framtida tonnage – i form av det egna bolagets nyinvesteringar! (Forts följer)

(Fortsättning) Angående

(Fortsättning) Angående ”Lundqvistarnas” förmåga att tänka affärsmässigt, där är vi tydligen helt överens – vilket förövrigt bekräftas av Ben Lundqvist i hans dagens insändare (under rubriken, (Aldrig övervägt sälja min andel i Viking Line ) citat: ”Jag kan naturligtvis inte med säkerhet uttala mig om Ångfartygs Aktiebolaget Alfas och Rederiaktiebolaget Hildegaards framtida vilja och möjligheter att kvarstå såsom storägare men jag har svårt att föreställa mig en försäljning till realistiskt pris så länge bolagens finanser är i det ypperliga skick, som de är i idag trots mottagna sju nybyggda aframax tankfartyg under senaste fyra år.” Just därav Gräsrots fråga nummer två – kan någon av oss, Du eller Gräsrot, med säkerhet fastställa var investeringen i form av ”sju nybyggda aframax tankfartyg” tillfullo bottnar? Förövrigt torde Fredrik Rosenqvist med just denna sin ledartext ha gjort sig väl förtjänt av att uppfattas ha en påtaglig personliga integritet inför tidningens gemene läsare.

Reaktionerna på branden i Notre-Dame påminner oss om byggnadsverkens betydelse för vår gemensamma självbild. Att sörja förlusten av historiska skatter är en nyttig övning i att vara människa.

Man kan konstatera att Finland nu, efter riksdagsvalet, uppvisar samma politiska profil som många andra EU-länder. Valet står mellan vänsterliberala och nationalistiska partier och i många länder är det svårt att få ihop stabila regeringar. Tänk bara på de svenska våndorna denna vinter.

Spänningen uteblev när de åländska väljarna hade sagt sitt. Som förväntat blev listan med Mats Löfström och Johan Ehn de klara vinnarna. Övriga kandidater hade inte mycket att sätta emot och valet var redan avgjort när förhandsrösterna presenterades.

Valdagen närmar sig och i morgon söndag är det dags att välja Ålands representant till den finländska riksdagen. Riksdagsledamoten kan och ska påverka den finländska politiken i en för Åland positiv riktning. Du väljer vem du tycker är bäst lämpad för uppdraget.

Den nya psykiatriutredningen kan bli en god grund för brådskande reformer.

Att sänka den högsta tillåtna hastigheten till 50 kilometer i timmen löser inte det grundläggande feltänket bakom de så kallade traktorbilarna för 15-åringar.
Remissvaren pekar på en rad andra problem.

Den pågående processen i Högsta förvaltningsdomstolen gällande Gustaf Widéns mark på Föglö visar att äganderätten inte är av primärt intresse för landskapsregeringen. Både lagstiftningen och dess uttolkning behöver förändras för att en långsiktig förvaltning av mark ska möjliggöras.

Vattnet, denna ädelåländska naturtillgång, mår inte bra. Statusen för det ekologiska läget ligger på en måttlig nivå i mellan- och ytterskärgården medan situationen i innerskärgården är otillfredsställande, enligt en ny undersökning.

Frågan om fördelningen av samfundsskatterna och tvisten mellan landskapsregeringen och Jomala kommun är mer än juridik. Mariehamn har fått andras pengar och landskapsregeringen förefaller inte vilja ta tag i problemet. Detta samtidigt som gemene Jomalabo står ensam kvar med Svarte Petter. En Svarte Petter som bär med sig en betydande risk för högre skatter.

Årets Kastelholmssamtal kretsade kring det angelägna problemet med att politiska meningsmotståndare blir allt sämre på att förstå varandra.
Synd att ingen sådan bjöds in till panelen.

Är det något som väcker debatt så är det skärgårdstrafiken. Alla har åsikter om och hur den ska läggas upp och diskussionen fastnar ofta i teknik och tekniska lösningar. Detta samtidigt som den stora frågan om den åländska skärgårdens framtid lyser med sin frånvaro.

Åland behöver omedelbart en ny, starkare och tydligare, djurskyddslag som gör det lättare att omhänderta djur som far illa och som ger ÅMHM rätt att utfärda djurhållningsförbud. Fler djur ska inte behöva dö av svält.

När förändringens vindar blåser starkt och politiska löften avlöser varandra är det viktigt att komma ihåg vad som har byggt upp vårt samhälle, nämligen sparande och företagande. Konservatismen erbjuder en syn på samhället som både bevarar det goda och samtidigt bejakar genomtänkta förändringar.

Fler ledare