Sedan tre år tillbaka ingår Amira Pihlaja i Dunderdansens breda och numera etablerade verksamhet.I helgen arrangerar de showen CirkusDunder på Alandica och givetvis kommer hon att finnas på scenen.– Jag älskar att stå på scen men framför allt älskar jag att dansa.Tre gånger i veckan har hon schemalagda danspass. Men då fördelarna med dans är dess lättillgänglighet och spontanitet är det för familjen inte en ovanlig syn att se Amira dansa framför spegeln där hemma.– Jag brukar hitta på nya danser och nya koreografier på egen hand. Det är bara att sätta på en låt och börja dansa. Sedan liksom kommer rörelserna och stegen helt naturligt.
Till och med pappa kan dansa
Vad behöver man då, enligt Amira, tänka på när man ska dansa?– Att man gör stora rörelser och att man fokuserar på att ha roligt.Ingår man dessutom i en dansgrupp eller på något annat sätt har en danslärare tycker Amira att det dessutom är viktigt att man är uppmärksam.– Det är bra att lyssna på de tips och råd man får. Det ger mycket.Att alla kan dansa är dessutom någonting hon lyfter fram som självklart. Men även om alla kan dansa så finns det lika självklart de som dansar hellre än bra. Men att bli bra är enligt Amira inte exkluderat bara en viss grupp människor.– Alla kan bli bra på att dansa. Men man måste öva. Till och med min pappa kan dansa bara han någon gång skulle lära sig, säger Amira innan hon kastar en blick på sin närvarande far och skrattar till.
”Bara bra att bli lite nervös”
Förutom motion, gemenskap och socialt umgänge finns det ytterligare minst en fördel med att ingå i en dansgrupp som regelbundet arrangerar framträdanden – man förebygger eventuell scenskräck.– Jag tycker om att uppträda för folk och det spelar inte någon större roll om det är för människor jag känner eller om det är för en helt ny publik. Det är bara roligt att få visa upp vad man kan.Även en erfaren dansare, som tioåriga Amira ändå får ses som då hon dansat mer eller mindre hela livet, kan bli nervös.– Det är nog bara bra att bli lite nervös. Då blir man mera taggad och fokuserad på sin prestation. Nu, så här några dagar före våra uppträdanden på Alandica, är jag inte nervös. Men just när vi ska gå på scenen, då är jag nog lite nervös.
Ensam eller i grupp?
Amira har även en annan nyttig scenerfarenhet med sig i bagaget – hon vet hur det känns att helt ensam vara i blickfånget hos en publik.Och enligt henne finns det olika fördelar med att uppträda i grupp eller att uppträda ensam.– Är man i grupp känns det på något sätt tryggare. Man har andra runt omkring sig och tappar man bort sig kan man titta på de andra och snabbt hitta rytmen igen.– Att uppträda ensam däremot ger större möjligheter att genomföra det på sitt egna sätt, säger Amira, som med det menar att man då kan sätta sin egen prägel och stil på det man framför.En nästan självklar förutsättning för dansframträdanden är musik. Alla har vi favoritlåtar eller favoritgenrer men vilken musik är egentligen dansbar? Och vilken musik är det som spelas hemma hos Amira när hon övar framför spegeln?– Jag tror absolut att det går att dansa till all slags musik. Men hemma hos mig spelas det mest lite snabbare popmusik.Amira säger att hon inte har någon direkt favoritlåt men att hon gillar att välja, för henne, nya låtar då det ger en fantasieggande effekt.– Annars blir det lätt så att man dansar samma steg och gör liknande rörelser om och om igen. Med nya låtar kommer kanske nya steg.
Vill jobba med dans i framtiden
En klassisk fråga merparten av alla journalister som någon gång intervjuat ett barn eller en ungdom säkerligen har ställt är: ”Vad vill du bli när du blir stor?”.Men under intervjuns gång blir det allt svårare för mig att krysta fram en så uttjatat fråga till Amira. Med hennes kloka och genuint ärliga svar i bakhuvudet bestämmer jag mig i stället för att omformulera frågan och därmed undvika att träda in i en roll där jag är den som bestämmer att hon nu är liten och först senare i livet blir stor. Vad vet egentligen jag om huruvida hon anser sig vara liten, stor eller mittemellan? Och vad spelar det egentligen för roll vad jag tycker om Amira har en egen uppfattning?Vad vill du göra i framtiden?– Jag vill dansa och jag vill kunna jobba med dans. I alla fall sedan när jag blir stor.» PersonligtAmira PihlajaÅlder: 10 år (fyller 11 senare i april).Bor: I Kalmarnäs, Jomala.Familj: Mamma Sofia, pappa Bror-Erik, lillasyster Engla, hunden Milou och katten Charlie.Skola: Vikingaåsen, årskurs 4.Intressen: Dans, dans och dans.Drömmer om: ”Att bli en världskänd dansare”.

Victor Sundqvist