Ökad frihet ger ökad trygghet
Alla säger sig vara för en utveckling av Ålands självstyrelse. Men vad betyder det? Hur ska den utvecklade självstyrelsen se ut? Och när ska Åland ha kommit dit?
Den frågan får alla partiledare i sommar i tur och ordning besvara.
Till sitt förfogande har de ledarsidan. Gästspelen publiceras måndagar i alfabetisk ordning efter partinamn.
I dag: Axel Jonsson, Ålands Framtid.
Tidigare inlägg: Camilla Gunell (9.7), Gun-Mari Lindholm (2.7.), Johan Ehn (25.6), Viveka Eriksson (18.6), Harry Jansson (11.6).
Hembygdsrätten är absolut inget problem för den fria rörligheten. Så länge alla EU-medborgare kan få hembygdsrätt. Men Finland kräver finskt medborgarskap, tvärt emot ålänningarnas önskemål.
Skattegränsen. Alla länder har skattegränser eftersom de har olika skatteprocenter. Man har osynliggjort gränserna via olika avtal.
Också den åländska skattegränsen kan osynliggöras, vilket man gjort i handeln mot Finland. Ålänningarna förhandlade fram samma förenklingar med Sverige. Problemet här är att Åland inte får sluta internationella avtal. Så bollen hamnade hos Finland, som omedelbart begravde ärendet.
Vi som känner inflyttare vet också att om man inte är nordisk medborgare så blir den finska byråkratin väldigt kännbar om man vill bo och arbeta på Åland. Särskilt om man inte är EU medborgare. Det går inte ens att fixa allt här på Åland utan besök i Helsingfors krävs också ibland.
Det lagtinget och regeringen på Åland kan göra, är alltså att ta över så mycket behörigheter som möjligt från finnarna och skapa egna avtal samt regelverk som i praktiken skulle innebära öppnare gränser.
Men det vill inte sossarna och liberalerna som aktivt motarbetar allt som har med egna behörigheter att göra. Deras lösning är i stället att Åland blir en vanlig del av Finland.
Det är ganska pinsamt att politiker i allmänhet inte har någon klar uppfattning om vad nuvarande regelsystem och relationer till Finland sätter för gränser för vad man kan göra och inte, var dessa gränser exakt går inom olika områden, vad som idag ligger innanför och utanför det möjliga, vad som behöver ändras i regelverken för att komma framåt, osv. Offentligt talar man om ett utökat självstyre fastän man mellan skål och vägg stavar detta självständighet. Denna brist på beskrivbara mål gör att man vare sig vet vad man vill förverkliga, vad som behövs för detta och hur det skall gå till. Det är detta som borde ha diskuterats på ett initierat sätt.
Alltså går det att göra en förslagstabell på vad det är man vill göra, hur detta skall åstadkommas, vilka regelsystem som behöver, förnyas, förändras och komma till för att utvecklingen skall komma framåt. Det är om detta jag har skrivit.
Samtliga politiska partier har haft möjlighet att redovisa och utveckla vad de vill på ledarplats. Och vad har man gjort? Levererat ett intellektuellt haveri från hängmattan. Skäms!
Så sätt dig i utvisningsbåset resten av sommaren - och gärna längre!!
Det är faktiskt sant - typiskt politkersnack i dessa ledare. Inget konkret, bara en massa tom rappakalja som man hoppas skall tillfredsställa alla läsare och framförallt sina kärnväljargrupper.
Vart skall Landskapet Åland ta vägen i framtiden, säg 15 år framåt i tiden?
Vilka hinder på vägen dit finns det?
Vad behöver upphävas, förändras och nyskapas för att nå dit?
Vilka resurser krävs internt, externt och vilka behöver nyskapas?
Vilka regelsystem behöver ökade frihetsgrader och vad skall de användas till?
Vilka regelsystem behöver upphävas, förändras och nyskapas? I vilken ordning bör detta ske?
Hur skall de stora frågorna och projekten brytas ned så att de blir hanterbara och konkreta för både utförare och gemene man?
Vilka uppgifter behöver hanteras först och i vilken ordning skall övriga frågor hanteras? Vad kan ske parallellt?
Blir uppgifterna lättare att hantera om man börjar vid målet och steg för steg går bakåt mot nuläget som inte tycks ge någon stabil politisk och ekonomisk bas för förändring?
Hur kan de resurser som finns inom Åland, Finland och Sverige, Nordiska Rådet, EU, FN och andra internationella institutioner nyttjas?
Hur bygger man ett förtroende internt underifrån och externt för vad Lagtinget och Regeringen vill åstadkomma?
Hur skall detta finansieras?
Vilka förändrade och nya möjligheter vill man ge åländskt näringsliv?
Hur tänker man sig att säkra vård, skola och omsorg i framtiden?
Osv,osv.
Men det finns faktiskt ett undantag; ÅF. De har med sina vitböcker och utredningar faktiskt skapat just det paket som du efterlyser. Problemet är att det handlar om väldigt mycket saker, ofta komplicerade, vilket skapar en ganska hög tröskel för gräsroten. Och knappast går att trycka in i en ledare.
Samtidigt kan man se tydliga spår av ÅF:s arbete i framför allt de borgerliga partiernas valprogram och politik. Något partierna självfallet förnekar. Men det är bara att vilken fantastisk fart framför allt självstyrelseutvecklingen tagit igen efter att ÅF klev in på banan.
Läs gärna ÅF:s parti och valprogram att börja med. Mer konkret politisk läsning får man leta efter. (handlar om betydligt mer än självständighet)
Är det inte sant att ÅF har gjort allt det beskrivna arbetet? Eller handlar det om ÅF:s politiska visioner? Eller var det mitt påstående om att ÅF blåst liv i självstyrelsepolitiken och även styr upp den idag?
Bara ett förslag, i all vänlighet.
"Klåparna" tex handlade helt på lagtingets mandat och hittade knappast på något själva. Tack vare dem har vi kvar färjorna idag och kan åka för en i sammanhanget nästan löjlig summa till repsektive grannland.
Du som var så kritisk; hur hade du själv löst det hela?
Visst kan man ha dubbelt medborgarskap, även om inte alla länder tillåter detta. Men jag kan lova dig att detta inte är så lätt väg att gå. Förutom en jäkla massa byråkrati riskerar männen att hamna i finska armen, något som avsräckt flera jag känner.
Varför ska hembygdsrätten alls vara kopplad till något medborgarskap?
Till skillnad mot dig har jag också gjort värnplikt i Finland och vet vad det innebär, inte minst ekonomiskt.
Men din tanke om att det är ok att kalla in folk till finsk värnplikt som beviljas medborgarskap för att få hembygdsrätt är intressant. Då borde alltså alla (också du) med hembygdsrätt, enligt samma logik, göra värnplikten?
Det som det en gång fanns goda skäl för att införa finns det idag goda skäl för att avskaffa. Skatteundantaget medför å ena sidan tax free försäljning ombord på de fartyg som angör Åland, fäller ned klaffen, och bidrar därmed till intäkterna för lokalanställda, rederierna och dess flaggstater. Baksidan är en tullgräns som försvårar handeln med ökad administration och förlängda ledtider. Detta kostar för Åland och dess handelspartners.
Rätten att bestämma om punktskatter och moms även på Åland tillhör Finland. Höga punktskatter är ett skäl till att ålänningarna vill ha skatteundantaget för att kunna sälja tax free varor på färjorna. Mellan t ex Sverige och Polen, Sverige och Tyskland, Sverige och Danmark, Danmark och Tyskland, finns ombordbutiker som säljer alkoholhaltiga drycker av olika slag, tobaksvaror, konfektyr, modeprodukter, osv, till visavi land lägre priser. Det kan de göra för att de punktskatter man betalar i flaggstaterna är låga i jämförelse med Sverige och Finland. Om Åland via Ramlagen kan få hem rätten att bestämma om punktskatter och moms kan man slopa skatteundantaget och få egen kontroll över försäljningen ombord. Fick man också hem rätten att bestämma över arbetsrätten, och därmed även kunna stifta åländska fackförbund, kunde man locka hem åländska fartyg från andra flaggstater utan att komma i konflikt med de finska fackförbunden inom området. En slopad tullgräns i kombination med näthandel och snabba samt billiga inom- och utomeuropeiska transporter skulle kunna skapa förutsättningar för en utvidgad tillverkning och handel på Åland. Att verka lokalt och handla globalt borde därvid vara ett mål. Posten Åland är idag ett hinder för detta liksom tullgränsen.
Inom den Europeiska Unionen blir det lokala och regionala allt viktigare på nationalstaternas bekostnad. Lokala språk tas upp igen och lokal kultur utvecklas just för att stärka tillhörigheten över en lång rad olika typer av gränser oavsett om det är religion, kultur, nationella språk, myntenhet, eller något annat. Åland säger sig vilja utveckla ramlagen, kanske mot en hägrande självständighet långt borta. Samtidigt som Åland genom Finland är en del av EU kritiserar man ständigt Finland och finskan utan att för den skull ta något ansvar för de svensktalandes situation och möjligheter i Finland. Om Åland genom ramlagen kunde få egen behörighet för hembygdsrätten kunde man koppla loss från Finland i den frågan och enbart kräva medborgarskap i EU.
Språkfrågan var en gång av vikt men är idag en inflammerad hämsko för utvecklade relationer som dessutom går på tvärs mot EU’s intentiner om fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. För att hålla svenskan vid liv behöver man både goda relationer med det svenska i Sverige men även med det svenska i Finland och de svenska på andra håll i världen där vårt språk studeras, beforskas och används. Av det skälet är det viktigt att det finns både skolor och högre utbildning samt människor, företag och olika former av institutioner som behärskar svenska i Finland. Att därvid avvisa finskan är ett på sikt historiskt misstag och Åland kommer troligen att få krypa till korset i den frågan.
Schengen är å ena sidan till för att skydda EU-staternas och dess anslutna ickemedlemmars - t ex Norge och Island - gränser från fri passage av resenärer från andra länder. Alla EU-länder är inte med i Schengen, t ex Storbritannien som har egna strikta gränskontroller. Schengen säger bara att kontroller inte får göras vid de inre gränserna. Mycket omfattande kontroller av identiteten görs vid inresa med bil till Tyskland, men detta sker på tyskt territorium och inte på gränslinjen. Varje land inom EU bestämmer självt vilken typ av identitetshandlingar som krävs inom den egna nationens gränser. I Tyskland måste man ha pass eller nationellt identitetskort. I Tyskland görs mycket omfattande tullkontroller inom landet. Sverige är på väg i samma riktning speciellt vad gäller resenärer som kommer söder ifrån med icke vit hudfärg samt vad gäller resenärer som kommer från Holland.














Enspråkigheten, skatteundantaget, Posten, finskt medborgarskap som krav för hembygdsrätt och storleken på sjöfartsklustrets balansomslutning i den totala ekonomin, var viktiga byggstenar men är idag hinder för en fortsatt utveckling av både näringslivet, självstyrelsen och ramlagen. Alla slags skatter är av vikt för det offentligas inkomster. Vad kostar varje procents bortfall av momsen? Hur kan en sådan sänkning kompenseras? Hur kan en skatteväxling ske, och till vad? Konsumtionsskatt?
Om Åland får en ökad självständighet med ramlagen, i riktning mot självständighet - ovisst om och när, kan då EU acceptera en medlem som är motvals? EU-projektet handlar ju om fri rörlighet för varor, tjänster och kapital men även av människor inom unionens gränser. Hur kan Lagtinget och Landskapsregeringen bidra till att dessa rörligheter underlättas?
Mitt betyg på kommentaren
1
Dålig 2 3 4 5
Mycket bra
Visas först efter två satta betyg