Debatten om genmodifierade grödor, gmo, väcker starka känslor. Förespråkarna ser stora möjligheter att öka produktionen, minska miljöpåverkan och spara pengar. Motståndarna befarar minskad biologisk mångfald, ökad resistens mot bekämpningsmedel, hälsorisker samt risken att storbolag lägger beslag på alla patent och i förlängningen kontrollerar vår mat.
När Ålands tvärvetenskapliga forskarsällskap i går arrangerade sin forskardag, var Torbjörn Fagerström, professor i växtekologi, medlem i Kungliga Vetenskapsakademien i Sverige och tidigare vice rektor för lantbrukshögskolan i Uppsala, en av talarna. Han är en varm förespråkare för gmo. Han menar att skeptikernas invändningar helt saknar vetenskapligt stöd. Att det i all gmo-forskning ingår noggrann värdering av och forskning om riskerna.
–De problem som kan uppkomma, med exempelvis ökad resistens mot bekämpningsmedel, beror inte på gmo-tekniken i sig, utan på oskickliga och klantiga odlare som gör fel. Om man sprutar för mycket bekämpningsmedel på samma lilla plätt om och om utvecklas så klart resistens.
Äger patenten
Att en fåtal stora bolag, som exempelvis amerikanska Monsanto, äger patenten på gmo-grödorna, är heller inget allvarligt problem.
–I resten av världen går patenten ut efter 20 år. Just nu i Indien pågår inkorsning av BT-bomull med lokala bomullsarter.
BT-bomull är genmodifierad så att den själv producerar ett insektsdödande gift.
Torbjörn Fagerström framhåller vidare att den ekonomiska vinsten från gmo-grödor i första hand hamnar hos konsumenterna och bönderna.
–Det är bara i USA, med sin extremt starka patentlagstiftning, som Monsanto och andra patentägare tjänar mest. Men om bolagen blir ett problem kan man lösa det med lagstiftning.
Monsanto har fått kritik för att ha tagit fram en metod för att göra grödornas frön sterila. De fungerar därmed inte som utsäde följande år, vilket tvingar bönderna att köpa nytt utsäde varje år. 1999 lovade Monsanto att inte använda den tekniken.
–Visst är det helt möjligt att göra så, att skapa så kallade terminatorgener, men jag ser inte den kommersiella poängen med det eftersom det bara skulle påverka småbönder, kommenterar Torbjörn Fagerström.
Soja och bomull
Soja, bomull och majs de tre vanligaste gmo-grödorna.
Genmodifieringen går ut på att förstärka eller försvaga redan existerande egenskaper. Att överföra egenskaper från andra arter eller att skapa nya syntetiska egenskaper.
Forskningen är främst inriktad på att skapa resistenta grödor, att öka produktiviteten, att skapa egenskaper med industriella användningsområden samt att näringsberika grödor.
De huvudsakliga vinsterna för miljön är att avkastningen på skördarna ökar vilket gör att man kan minska den odlade arealen.
–Marken frigörs som kan användas till något annat, eller ges tillbaka till naturen.
Ett ökad förmåga att utnyttja kvävet leder till mindre gödslande. Och med inbyggd resistens kan man minska mängden bekämpningsmedel.
Med hjälp av gmo-grödor skulle produktionen effektiviseras enormt, liksom vinsten i sparade pengar.
– Jag har varit med utrett hur stora besparingarna skulle bli. Bara på veteodlandet skulle EU-länderna årligen vinna 30 miljarder kronor. Och då ska man komma ihåg att EU är mycket liten veteproducent globalt sett.
Fotosyntesdrivna fabriker
Torbjörn Fagerström vill att vi börjar betrakta växterna som fotosyntesdrivna kemiska fabriker.
–Allt vi kan göra med fossil olja kan vi också göra med nyskördad växtolja. Min vision är att man ersätter 40 procent av den fossila oljan som används i kemiindustrin med växtolja.
För att det inte ska uppstå någon intressekonflikt med livsmedelproduktionen måste produktionen öka totalt sett, menar Torbjörn Fagerström.
I första hand ska biomassan användas till att skapa högvärdeprodukter och därefter längs en fallande förädlingsskala ned till de sista resterna som kan omvandlas till energi genom förbränning.
–Och tänk då om man förädlat växten så att även avfallet optimeras till sitt ändamål. Det kan man kalla för kretslopp.
En annan framtidsdröm han har är att omforma ettåriga spannmålssorter till fleråriga.
–En nyplöjd naken åker i väntan på nästa års sådd utgör ett enormt näringsämnesläckage. Tänk då om man hade fleråriga växter som band jorden året runt. Vi skulle minska kväveläckaget och öka bindningen av koldioxid.
Men innan alla dessa möjligheter kan utnyttjas måste opinionen upplysas, menar Torbjörn Fagerstöm som skyller skepticismen på medias okunniga och skandalvinklade rapportering.
–Medborgarna måste visa tillit till forskarnas kunskap och fackmyndigheterna rekommendationer. Det är ju därför vi har dem. Och så måste vi återgå till ett jordbruk som bygger på kunskap och beprövad erfarenhet.

Petter Lobråten