Beskedet om att Sottunga upphör 2019 må låta dramatiskt, men öborna tar kommunens nedläggning med ro.– Sottunga är fortfarande en ö och vi som bor här måste fortfarande få våra rättigheter tillgodosedda. Bara för att kommunen upphör som system så upphör inte vi att finnas. Behoven försvinner inte, säger Helena Johans, som driver grönsaksodling tillsammans med sin man Kjell Johans vid sidan av sitt ordinarie arbete som hemvårdare på Sottunga.Hon tror inte att beslutet om kommunens upphörande kommer inverka särskilt mycket på hur livet på Sottunga ser ut för invånarna i dag.– Även om man bor på en ö utan butik eller post har man rätt till sjukvård, stöd och hjälp. Dessutom kommer kommunsammanslagningen att bli aktuell för resten av Åland också även om Sottunga är först ut. Dessutom vet vi inte hur omorganiseringen kommer se ut för alla innan det är klart, säger hon.Risken med kommunsammanslagningen tror hon är att den lokala aspekten försvinner.– Den mall som fungerar på Kökar kanske inte fungerar här och tvärtom.
Inte hållbartAtt slå ihop Sottunga med Kumlinge, Kökar och Brändö är en idé som kommunstyrelsens ordförande Björn Rönnlöf inte tror särskilt mycket på.– Fördelen är att vi har liknande förutsättningar och tankesätt, men rent ekonomiskt kommer vi vara svaga och det är inte hållbart på längre sikt, säger han.Utmaningen tycker han är att sysselsätta de 60 personer som engagerat sig i kommunala frågor och sitter med i de olika nämnderna när Sottunga inte längre är en egen kommun.– Det är ju den familjära stämningen och arbetet för Sottungas bästa som vi vill behålla, så nu ska vi försöka kanalisera engagemanget på andra sätt. Mycket måste skötas lokalt ändå i och med att det är en ö. Jag tror knappast att det fungerar att ha sjukvårdare eller fastighetsskötare som ska åka ut hit varje vecka.I övrigt tror han att livet kommer fortgå som tidigare för Sottungas invånare.– Har man ett ärende till kommunkansliet kanske vi kan ha en filial här, annars får man åka dit det nya är. Det är ingen större dramatik, vi ska bara fortsätta jobba för öns bästa och hoppas att vi inte får någon ökad utflyttning, säger Björn Rönnlöf.
Flyttade in i gårNågra som i detta nu motverkar utflyttningen är Emilia Bweka och Sandijs Egletis från Lettland som tillsammans med sina två barn Gustaf Edgars och Arthurs flyttade till Sottunga i går eftermiddag. Sandijs Egletis jobbar på Helena och Kjell Johans grönsaksodling och sköter bland annat distribution till Mariehamn.– När jag kom hit och hälsade på honom tyckte jag att det var så vackert här och en bra miljö för barnen att vi bestämde oss för att flytta hit, säger Emilia Bweka.Att barnen inte har så många lekkamrater tycker paret inte är ett problem.– Det är inget problem, de har ju varandra att leka med och nu är ju jag hemma med dem. Om jag hittar ett jobb här får vi ordna barnpassningen på något vis, men det viktigaste för oss är att familjen är tillsammans på ett så här fint ställe, säger Emilia Bweka.
Vill bo kvarAlexandra Näfverbom har precis tagit studenten och har nu sabbatsår.– Sottunga är världens bästa ställe. Det är lugnt och tyst, nära till naturen. Visst förstod jag att kommunen skulle upphöra att existera i och med kommunsammanslagningen, men kanske inte att det skulle komma så snabbt på, säger hon.Alexandra Näfverbom kommer antagligen att tillbringa en hel del av sitt sabbatsår på ön.– Jag trivdes jättebra med att växa upp här och jag vill bo här när jag blir äldre. Jag hoppas att det kommer finnas kvar butik och sysselsättning så att det inte bara blir en ö med sommarstugor.Gustaf Saurén, som innan sin pensionering arbetat som Sottungas kommunsekreterare, menar att Sottungas problem är demografiskt.– All glesbygd stöter på det här problemet när den produktiva befolkningen försvunnit, det är bara att se hur det ser ut i Karelen eller Lappland, säger han.Han påpekar att Åland inte är ensam om att ha små kommuner, bland annat har Island och Frankrike flera kommuner med färre än 100 invånare.– Och där har det inte funnits behov av att slå ihop dem, säger han.Han tycker att det system med landskapsandelar som fanns längre tillbaka i tiden fungerade bättre, eftersom kommunen då fick bidrag utifrån exempelvis vårdbehov i stället för enligt dagens riktlinjer.– Med det nuvarande systemet har vi fått bidrag fast vi inte haft en enda person på ålderdomshem. Och fast vi sparat de pengarna räcker det inte nu när vi har ett mycket större, oförutsett vårdbehov. Landskapet har ett solidariskt ansvar för alla som behöver vård, säger han.
Inte oroligaBritt Pettersson säger att hon hoppas på en sammanslagning som fråntar Sottunga minst bestämmanderätt.– Vi vill fortfarande vara med och kunna påverka, säger hon.Tomas Lindström är inte särskilt orolig för framtiden.– Det går som det går, vi måste ändå få vård. Servicen blir inte bättre av det här, men jag vet inte om det blir så stor skillnad. Så länge man har jobb och boende har man lika det bra på Sottunga som någon annanstans, säger han.Inte heller Anita Hildén är särskilt bekymrad.– Det lönar sig inte att oroa sig, säger hon.

Linnea Pellas