Den påskiga panelen som samlats i Ålandstidningens matsal för att provsmaka högtidsefterätten är en brokig skara. Först ut har vi Jeanette Gunnars, delägare till Elnas skafferi, som beskriver sitt förhållande till memma som en ”tradition”. Sen har vi svensken och ÅT-medarbetaren Fredrik Granlund som blev introducerad för memma vid flytten till Åland för sju år sedan och som nu sjunger dess lov samt Jonny Sjöblom som blev itvingad memma för 25 år sedan och inte smakat den sedan dess.
–Man var ju alltid tvungen att smaka när man var liten. Men jag skulle aldrig frivilligt köpa hem memma, säger han.
Sist ut har vi Ragni Eriksson, Marthaförbundets ordförande, som brukade laga memma tillsammans med sin mamma som liten. En tidskrävande process, minns hon.
–Den skulle vispas och det fick vi barn göra länge, länge... Sedan skulle den ugnsstånda, säger hon.
- Ugnsstånda? säger Fredrik oförstående.
- Ja, först bakade man bröd och sen skulle memman stå i värmen när brödet var klart, säger Ragni.
– Ja, du menar eftervärmen? frågar Fredrik.
- Ja, det är det modernare ordet, säger Ragni med ett skratt.
Kan inte bli för mycket socker
Ugnsstånda eller eftervärme. Oavsett vad det kallas kan man vara säker på att ingendera av köpmemmorna som panelen i dag ska avnjuta fått vila över natten i en efterbrödsljummen ugn. Men det hindrar inte testdeltagarna från att utstöta förnöjda suckar när de får lukta på den första memman.
–Ååh, doften. Jag får barndomsminnen, säger Jeanette och tar första tuggan av Kymppimemman som hon strösslat med socker och en skvätt grädde.
–Nog är det gott nog!
Jonny kikar misstänksamt på den bruna klumpen framför sig.
–Hur mycket socker ska man lägga? frågar han.
–Mycket, svarar Jeanette.
–Det kan inte bli för mycket, rådger Fredrik memmanovisen.
–Det är fortfarande inte gott, klagar Jonny medan de andra förhåller sig mer positivt.
–Jag tycker den smakar som memma ska smaka. Basmemma, säger Fredrik.
–Men jag skulle vilja ha mer sötma, säger Ragni.
Panelen ger Kymmpimemman ett medelbetyg på tre och fortsätter att mumsa vidare på Saarioinens variant.
–Det var mer konsistens i den här och lite mer smak, säger Jeanette.
–Mycket godare än den förra, mer substans, säger Fredrik.
Gruppen enas om en fyra, förutom Jonny som ger Saarioinen-memman en tvåa.
–Men den var bättre än den första!
”Memma för svenskar”
Efter de två traditionella memmorna är det dags för nykomlingarna. Först ut är Kymppis vaniljmemma. Alla suger på första tuggan under tystnad. Smårynkade ögonbryn och skrynklade näsor avslöjar att det kanske inte var en hit.
–Det här är ju nån låtsasmemma, utropar Fredrik och skjuter tallriken ifrån sig.
–Det här är memma för svenskar, säger Jeanette med ett skratt.
– Den är inte naturligt söt, säger Ragni som tillsammans med resten av gruppen sågar vaniljmemman och ger den en etta.
Men då har de inte hunnit prova Kymppis andra nysatsning; kinuski-kakaomemma.
–Det här var ju äckligt, säger Jeanette.
–Konstigt, säger Fredrik.
–Jag sätter en nolla på den. Man får inte förstöra memman med såna här saker, säger Ragni.
Gruppen har då enigt korat Saarioinens hederliga memmasmakande memma till påskens vinnare. För att fira tar de alla en liten bit till. Med mycket grädde och socker förstås.

Ålandstidningen