Johannes Salminen var född i Hammarland, Torp och hans bildningsväg började i Ålands lyceum, sedan blev det studier vid Åbo akademi och hans doktorsavhandling handlade om författaren Jarl Hemmer.
Litteratur var för Salminen både passion och levebröd. Till Söderströms förlag kom han 1956 som litterär rådgivare och 1961 blev han förlagets litterära chef. En post han innehade under 30 år, fram till 1991. Professors titel tilldelades han 1993.
Som författare var essän hans favoritform och han gav ut mer än ett dussin essäsamlingar. Den sista blev ”Islams två ansikten” som kom ut 2010. Han skrev också biografin över Julius Sundblom, ”Ålandskungen”, som kom ut 1979 och som återutgivits denna vår med anledning av Sundbloms 150-årsjubileum.
Pendlandet mellan olika utsiktspunkter är karaktäristiskt för hans essäer. Medelhavskultur, islamska kulturkretsar, Bysans – alla är han lika hemma i – och han kan också därför göra oväntade tjuvkopplingar mellan de globala sfärerna och det lokala samhället.
Han höll mer än gärna ett öga på vad som hände hemma på Åland och betecknade sig som ”en ålänning som bor i Helsingfors”. En sak som förargade honom var talet om kommunsammanslagningar, eftersom han trodde på småskalighetens positiva effekter. Någonting som går förlorat med stora enheter och han tyckte att Åland borde ha råd med sina kommuner.
I den sista intervjun Ålandstidningen gjorde med Johannes Salminen var han fundersam över den åländska framtiden i ett allt mer enspråkigt Finland. Det behövs politiker med kurage, sådana som inte förtvivlar på förhand, påpekade han.
 

Benita Mattsson-Eklund