Även om solen skiner och väderprognosen säger att det ska lugna sig ser det inte alltför lovande ut när vi beger oss till Saltvik och Silverskärs hamn.Där väntar vi på att bli hämtade av Hugo Mörn som ska ta oss med på säljakt. Och på minuten avtalad tid ser vi en motorbåt närma sig från skiftet i hög hastighet.Med en perfekt manöver får han båten precis intill bryggan och det är bara att kliva ombord.Med säkerhet styr han oss norrut mot det allra yttersta havsbandet där vi förhoppningsvis ska få se en hel del säl. Med honom är pappa Johan Mörn och medan vi passerar både Silverskär, Klobben och massvis av skär i en hastighet av närmare 30 knop berättar Johan den ena efter den andra anekdoten från 13-åriga Hugos jaktkarriär.Efter en stund tar Johan över rodret och Hugo sätter sig ner. Han pekar på ett skär och berättar om när han var med under en jakt då man sköt två sälar på klipporna.Jag frågar honom om det inte är för blåsigt och stora vågor för säljakt.– Det blåser lite väl mycket, men jag tror nog att det kommer gå bra, säger Hugo utan att veta hur rätt han kommer att ha bara en dryg timme senare.Jagat hela livetVi kommer längre norrut, fasta land hamnar allt längre bakom oss och havet öppnar sig mer och mer.Hugo har tagit sin kikare och spanar ut över vattnet och klipporna. När vi närmar oss ett skär i det yttersta havsbandet slår Johan av på farten och både han och Hugo börjar spana mer intensivt. Här kan det mycket troligt ligga säl. Men de ser ingen och vi åker allt närmare för att konstatera att endast någon enstaka åda ligger och solar sig.Klockan börjar redan bli 20.00 och vi står inför två val. Antingen chansar vi genom att lägga oss på klipporna och vänta på att en eller flera sälar dyker upp eller så åker vi vidare och söker lyckan på något annat ställe. Snabbt faller valet på att söka vidare och Johan styr båten österut. Nu är vi på öppet hav och land är långt borta. Hugo berättar om hur stor del av livet som består av jakt.– I stort sett alla i min närhet jagar. Jag har jagat eller varit med på jakt så länge jag kan minnas. Pappa jobbar mycket men då han inte haft passligt har jag varit ute med mina grannar eller vänner och jagat. Det blir väldigt mycket jakt. I stort sett så ofta det är möjligt, jakten är ganska självklar, säger han.Säljakten är inte den som Hugo gillar allra bäst. Om han själv får välja en favorit faller valet snabbt på rådjursjakten med hund. Han har själv en jakthund som heter Dundra.– Säljakten är inte speciellt annorlunda än rådjursjakten. Det gäller att smyga och vänta in rätt tillfälle. Ungefär som att jaga rådjur från torn, fast på vattnet, säger Hugo.För undertecknad är det första säljakten. Hugo berättar om vad som är viktigt att tänka på hur man ska göra. Efter en dryg halvtimmes färd, rakt över havet börjar vi på långt håll se några skär. På långt håll ser vi något vitt, blänkande. Är det en säl eller är det bara ljuset som spelar oss ett spratt? Återigen åker kikarna upp för både Johan och Hugo och efter en stund är man överens. Här ligger det säl!200 meterÄven om det är en bra bit kvar till ett av skären går det inte fort framåt.Med så mycket som styrfart glider vi framåt och mot en närliggande klippa.Hugo ser allt mer koncentrerad ut men han tar sig ändå tid att sätta sig ner med oss och förklarar hur det ska gå till. Han låter oss att komma med iland och följa honom. Fotografen gör sig redo med all utrustning samtidigt som Hugo Mörn tar fram sitt gevär – en Sako 75, rostfri i kaliber 30-06. På den sitter ett Leopold kikarsikte med 3-9 gångers förstoring, en ljuddämpare och stödben för att få så bra precision som möjligt. Nu är vi bara några meter från att komma iland. Johan styr båten mot klippan och när båten sakta tar emot berget glider Hugo först ur båten, sen undertecknad och sist fotografen.– Nu är det bråttom. För om sälarna har noterat oss kan de vara på sin vakt, säger Hugo som vilken rutinerad jägare som helst.Vi tar oss försiktigt framåt och fram till en upphöjning på klippan. Här stannar vi medan Hugo tar sig framåt ytterligare ett 20-tal meter. Han lägger sig ner och sätter geväret på plats. Avståndet är väldigt nära 200 meter.Tålmodig och säkerHugo ligger på plats. Han ser ut att ha full kontroll men håller inne skottet.Hugo har lagt siktet på en rejäl säl som ligger uppe på en liten klippa. Den ser ut att ligga på rygg, med huvudet nere. Skottläget är inte perfekt förrän den sätter upp huvudet då ett huvudskott är det enda alternativet på säljakt. Men så efter någon minut hörs en dov smäll. Det sprattlar kring lite då ett flertal sälar tar till flykten men den största, den som låg som herren på täppan, ligger kvar blickstilla. Fullträff. På 200 meter.Hugo ställer sig upp, viker in stödbenen och tittar på oss med en nöjd min utan att se alltför uppspelt ut. ”Den satt bra”, säger han och ler stort.Det här är Hugos tredje säl som han själv skjutit. Och det är den största – hittills.Styckar självKlockan börjar bli över 21.00 när vi kommer fram till sälen och det tyngre arbetet ska börja – att få den i båten.Efter en del fotograferande och begrundande lyfts sälen i båten och det är dags för att ta tillvara viltet. Återigen beger vi oss över havet mot ett skär som en gång varit ett gammalt fiskeläge. Här stannar vi, nu är det i stort sett helt platt på havet, och i solen som snart ska gå ner bakom horisonten visar Hugo hur man tar vara på en säl. Han, till skillnad från många andra 13-åringa jägare, tar själv tillvara på det han jagat.– Det är så jag är lärd. Det är inte pappa som får reda upp efter mig utan jag får sköta det själv. Innan jag själv jagade fick jag också vara med och reda upp vad det nu var som hade skjutits, säger han.Han börjar med att omsorgsfullt flå den. I försiktiga drag med Eka-kniven tar han sig igenom det tunna skinnet och det feta och tjocka späcket. Sen arbetar han sig runt sälen, upp och ner tills det att han kommit runt hela sälen och skinnet lossnar. Medan Johan tvättar skinnet i vattnet skär Hugo loss filéerna.– Det är fint kött. Om jag lagade det nu skulle jag bara salta och peppra det lite. Sen steka det lite och kanske in i ugnen, säger Hugo som inte är helt ovan med att tillreda köttet själv.Solen ligger precis i horisonten och en lyckad jaktkväll är till ända. Nu är det dags att bege sig tillbaka till hamnen och Hugo sätter sig bredvid oss medan Johan återigen tar kontroll över rodret. Framme i hamnen lägger Johan till men får en gliring av Hugo som ansåg sig ha gjort det bättre när de hämtade oss.– Nu blir det att koka sälolja på det här. Det kommer bli en hel del, säger Johan och syftar på allt späck som sitter kvar på skinnet.Två dagar efter jakten får vi ett meddelade av Johan. Hugo har tillsammans med Arvid Mörn kokat ihop hela 25 liter sälolja.
Jonas Abrahamsson