Som Ålandstidningen tidigare skrivit var 2013 ett turbulent år för Havsvidden. Ägarna var tvungna att skjuta till mer pengar för att täcka upp förluster i miljonklassen. Hotellchefen Jana Lemberg och vd Mikael Kraft lämnade även sina poster.
Hösten 2013 blev i stället Katarina Stylander, 49, hotelldirektör och tog över ansvaret för hotell- och konferensverksamheten. När Ålandstidningen träffar henne ute på hotellanläggningen är hon på det klara med att fjolårsresultatet inte får upprepas och att man står inför flera tuffa utmaningar.
–Vi måste få lönsamhet i verksamheten. Vi kan inte ha en verksamhet som går med förlust år efter år och bara acceptera det. Det här arbetet börjar med att vi höjer beläggningen och kostnadseffektiviserar i den mån det går.
Hur ska ni göra detta?
–Sedan jag kom har vi fokuserat mer på ”billig” försäljning. Vi har inga stora resurser att lägga på marknadsföring, men vi får heller inte sluta sälja oss själva. Då drar man bara sig själv ännu längre ner i det där svarta hålet. Så vi jobbar med mailutskick och har även tagit fram en ny hemsida.
Hoppas på ketchupeffekt
Havsviddens problem känns igen från de flesta andra hotellanläggningar på Åland. På sommaren räcker knappt kapaciteten till, men under lågsäsong ekar lokalerna tidvis ganska tomma.
–Vi gjorde som sagt en brakförlust förra året. Men problematiken är kanske gemensam för hela Åland. Man förknippar helt enkelt Åland med sommaren, med segling och golf.
–Man säger kanske inte ”ska vi åka till Åland en långhelg i november”. Vi måste få folk att förstå att det finns en anledning att även åka hit på vintern. Här är det väldigt viktigt för oss att ha ett bra och tätt samarbete med Visit Åland.
Hur har 2014 gått hittills, och hur ser det ut inför 2015?
–Vi är på väg åt rätt håll. Vi har en ökande beläggning, men tyvärr är den inte tillräckligt stor. Snöbollen har börjat rulla, frågan är hur snabbt den ökar i omfång. Jag hoppas på en riktig ketchupeffekt, men jag vet inte om den kommer.
Kraft har ingen roll
När förre vd:n Mikael Kraft sa upp sig i fjol spekulerades det i att han på något sätt skulle fortsätta i bolaget. Till Ålandstidningen sa han under hösten att inget var klart än, men att han skulle fortsätta jobba med hotellanläggningen i någon form. Men enligt Katarina Stylander är Mikael Krafts roll i hotellet i dag inte speciellt stor.
–Har har ingen aktiv roll i Havsvidden. Inte vad jag känner till i alla fall. Så vitt jag vet äger han 0,5 procent av aktierna, men har utöver det ingen roll.
Ägarna sköt ju till mer pengar i fjol för att säkra fortsatt verksamhet. Hur stor är risken att verksamheten upphör om förlusterna fortsätter?
–I dagsläget finns det inte en sådan risk. Vi jobbar hårt på att säsongsanpassa verksamheten och kostnadseffektivisera hela tiden. Ingen har kastat in handduken än. Jag har också hört att det går rykten att jag skulle vara på väg från Havsvidden, men det stämmer inte.
Växte upp på landet
Katarina Stylander säger tvärtom att hon trivs otroligt bra på både Havsvidden och Åland. Men att hon hamnade här i fjol var däremot mer av en slump.
–Första gången jag fick höra talas om Havsvidden var för ett drygt år sedan. I början av förra året var jag och startade en rekryteringsbyrå som fick i uppdrag att hitta en säljare åt Havsvidden i Stockholm. Vi blev efter hand så engagerade i Havsvidden att jag bara var tvungen att åka hit och se vad det är för något, om det verkligen är så häftigt. Och det är svårt att förmedla känslan man får första gången man kommer hit. Det var helt otroligt.
Hur gick det till när du sedan fick jobbet som hotelldirektör?
–När Mikael Kraft sa upp sig fick vi också uppdraget att rekrytera en ny hotelldirektör. Eftersom det är en ganska lång process att hitta en ersättare ingick det i uppdraget att jag skulle hoppa in på konsultbasis. Sedan kunde jag inte åka härifrån. Både jag och styrelsen märkte att det fungerade bra och det uppstod en diskussion om jag skulle söka tjänsten. Och naturligtvis gjorde jag det, jag hade redan blivit så förälskad i Havsvidden och Åland då.
Och trots att hon bott många år i Stockholm och i första hand ser sig som stockholmare trivs hon med lugnet på Åland, något som delvis har med hennes uppväxt att göra.
–Jag hade en idyllisk uppväxt. Fram tills jag var 6-7 år bodde jag på Strömsfors skola. När skolan stängde flyttade vi ner till huvudsamhället, Krokek. Jag är nog mest stockholmare, men har samtidigt mycket Krokek kvar i mig. Eftersom jag är uppvuxen på landet trivs jag när det är lite lugnare, även om jag trivs väldigt bra i Stockholm också.
Fredrik Rosenqvist