Det var i juli 1967 som Bengt Granberg öppnade Ålands första stugby med tio stugor i Käringsund, Eckerö. Stugorna var 50 kvadratmeter stora, arkitektritade och hade egen toalett och dusch – något som var anmärkningsvärt på den tiden.
Grunden för stugorna lades i april samma år, så arbetstakten var snabb. Stugorna är ändå välbyggda, de står fortfarande kvar och är i bruk, men i dag ägs de av Hubertus von Frenckell.
– Jag vill ge honom en eloge för att han tog över. Det är ett nöje att se ens livsverk drivas vidare, säger Bengt Granberg.
Gruppen om tio stugor var ändå inte hans första turismsatsning, redan nio år tidigare hade han byggt sin första stuga och under några år hade han även camping. De första stugorna byggdes helt med handverktyg – elen kom till Käringsund först någon dag före de första gästerna.
Året efter att de första tio stugorna stod klara var antalet uthyrningsstugor tjugo och fem år senare byggde han åtta hus till.
– Då satte landskapsstyrelsen stopp. De tyckte att det blivit för stort för Åland.
Det stoppade honom ändå inte. Tre år senare hade han planerat ytterligare tolv stugor till. Han fick lov till dem med villkoret att inte bygga fler efter det.
Men det var inte bara stugor som skulle byggas. Det behövdes också kringverksamhet: kiosk, restaurang, konferensutrymmen och bastu.
– Jag byggde något varje vinter. Jag var aldrig arbetslös. När säsongen var slut började jag bygga, fram till nästa säsong.
Växte upp på pensionat
Han växte upp med sommargäster, så att välja den branschen var naturligt. Då hans far dog när han var liten och hans mor flyttade till Sverige växte han upp hos sina morföräldrar, som hade sommarpensionat i sitt hus under sommarveckorna.
– Jag fick verkligen kontakt med turisterna. Jag umgicks mycket med dem, de hade ju gott om tid. Vi kastade pil, spelade krocket och kastade varpa.
Kontakten med gästerna har varit viktig, med bra kontakt får man reda på vad gästerna vill ha och hur man ska utveckla verksamheten.
Under de trettio första åren med stugby var det till exempel han som hämtade soporna från stugorna. De flesta hade inte en aning om att det var stugbyns ägare som utförde det jobbet, och pratade frispråkigt om vad de tyckte och tänkte.
– Det var roligt att kasta lite ord med gästerna. Ofta ropade barnen ”Mamma nu kommer sopgubben!” det tyckte jag var kul, säger han och skrattar.
Under de första decennierna skötte han stugbyn vid sidan av sitt vanliga jobb, som grävmaskinsförare.
Sex stugor kvar
Vi sitter på verandan till hans och frun Bärbels hus, tillika gästhem med fem rum och tio sovplatser.
I husets närhet finns tre av de nuvarande sex stugorna: bagarstugan, lilla torpet och härbret. Intill Käringsund resort finns lyxstugan First lady på 200 kvadratmeter och med fyra badrum, samt Fyrvaktarstugan. Den sjätte stugan ligger på en stor enskild tomt som ligger åtta kilometer bort. Det är en riktigt privat stuga eftersom tomten har en tre kilometer lång strand. Där bor för övrigt en riktig stammis för tillfället.
– Han har bott där 16 av 17 somrar. I år är han här i fyra veckor.
Är det ett lyxigt hus?
– Ja.
Vad kostar det per vecka?
– 3.000 euro.
Även om han har flera lyxiga hus är efterfrågan ändå större på förmånligare alternativ. Åland har för dåliga flygförbindelser för att locka folk med mera pengar att semestra här, anser han.
Hur är det bo så nära inpå gästerna?
– Det har jag frågat mig själv ibland, men jag ser det ändå som positivt när det ringer på dörren. Jag tror inte det skulle gå om man inte levt med det här hela livet.
Hans fru har haft sin egen karriär som läkare, men efter att hon pensionerats hjälper hon till. Han får även hjälp av dottern, som i dag driver Viltsafarit.
Det mesta gör han ändå själv, klipper den en och en halv hektar stora gräsmattan till exempel.
– I dag har vi en anställd sommartid, en kvinna från Lettland som sköter om trädgården, städar och så.
Kalkyler i huvudet
Som mest bestod Käringsundsbyn av 48 stugor och ett trettiotal anställda, men arbetsmängden blev till slut för stor. 2006, efter ett par års sökande efter rätt köpare, sålde han Käringsundsbyn med 42 stugor till Hubertus von Frenckell.
Ett beslut som hade växt fram då arbetsmängden blev så stor. En bidragande orsak var datoriseringen och övergången till euro. Bengt Granberg var van att ha allt till pappers – eller i huvudet – och räkna i mark och kronor.
Han har alltid varit duktig på huvudräkning.
– Det är det som gjort att jag klarat mig, säger han.
Han har till exempel gjort upp hela årets budget, med inkomster och utgifter, i huvudet när han suttit på rävjakt.
Att då börja jobba med dator och räkna i euro blev utmanande för honom.
Rätt i tiden
Orsaken till den snabba utvecklingen av Käringsundsbyn var inte bara Bengt Granbergs egen arbetsinsats. Satsningen låg också rätt i tiden och branschen var på uppgång. Han hade full beläggning hela somrarna.
– Det var på topp ända fram till slutet av 80-talet, då började det plana ut och efter det har turismen bara gått ner. Det har varit en långsam förändring.
En förklaring ser han i färjornas frammarsch som gjorde att det började gå sämre för restaurangerna.
– Det var inte konkurrens på lika villkor när man kan sälja skattefritt.
En annan bidragande orsak är att turisterna i dag är rastlösa. När sommargästerna stannade två veckor under pensionatseran har antalet nätter bara gått ner, först till en vecka, nu till max fyra–fem dagar.
Det har ändå gått bra för Granbergs. Bengt Granberg räknar upp flera stugbyar som helt försvunnit.
Om du var femton år i dag, skulle du göra om det?
– Jag tror inte det. Inte som det ser ut i dag. Man skulle inte få ekonomi i det nu.
Emma Harald