Medis norra, åtminstone vävfabriken, håller öppet dygnet runt. Den som jobbar skift, eller bara har egentid på kvällarna, kan komma förbi mitt i natten om det passar. Men det är bara på dagtid man kan få hjälp av kursledaren, Barbro Laurén.– Vi håller precis på och avslutar våra vävar. Temat är ”den lilla mattan”, förklarar hon.Deltagarna är uteslutande kvinnor. Inte för att man inte försökt få män att delta, det har man.– Jag håller i en kurs i Hammarland också, där har vi en herreman med. Och vi har faktiskt utannonserat en kurs uteslutande för män, men det var bara tre som anmälde sig, säger hon.Alla i salen använder varsin vävstol, men resultatet skiljer sig åt. De flesta väver någon form av mattor, men det förekommer också bordslöpare och handdukar.Hösnören blir dörrmattorBirgitta Uotila använder snören från höbalar. Det är grova snören av den där stickiga hampatypen. Och väver man in sådant så blir det en suverän dörrmatta.– Jag har vävt många mattor under de senaste tio åren, men genom att komma hit så får man träffa människor och får den där sociala gemenskapen. Och så kan man prova på lite olika typer av vävar, det tar ju annars lång tid att sätta upp vävstolen för ett visst mönster, säger hon.Suzanne Lundberg ägnar sig åt handdukar i stället. Hennes mönster ser ut att befinna sig just utanför det möjligas gränser, med gråsvarta fyrkanter, två sorters garn och ett till synes oändligt antal pedaler att trycka på för att åstadkomma mönstret.– Jag har redan vävt sex handdukar och två löpare, men det är svårt att hålla reda på pedalerna. Man måste vara helt koncentrerad, säger hon.Så demonstrerar hon hur det ska gå till, men eftersom hon blir intervjuad så är hon inte koncentrerad och gör fel.– Du ser, det blir fel direkt. Man kan inte prata och göra det här samtidigt.Mest krukorI andra ändan av lokalen ägnar sig ungefär lika många kursdeltagare åt att dreja.Susanne Eriksson drejar en liten kruka. Det blir mest små krukor. Det syns om inte annat på hyllorna.– De är för valfritt innehåll. Jag tänker inte, jag bara gör. Det är väldigt roligt, man får vara kreativ och skapa och jag är en väldigt kreativ person.Men många krukor blir det, och alla kommer inte nödvändigtvis till användning.– Jag vill ha det som renässanskonstnärerna, jag skulle  behöva en furste som kan fungera som mecenat och beställa keramikverk av mig, skrattar hon.Michaela Söderström gör också små krukor, men specifikt för påsken och då i äggform. Hon drejar fram tydliga spetsar, och sedan slipar hon ner topparna till en rundare äggform innan hon skär av toppen så att äggen blir små runda askar.– Jag älskar det här. Det är som terapi för mig, trots att jag har hållit på i snart 15 år. Jag har redan fyllt hemmet med keramik, så nu gör jag saker som går att ge bort. Min specialitet är oljelyktor, små kärl med ett hål för en veke.

Fredrik Granlund