Sverige är inte mycket bättre. Där är kvinnors arbete värt 15,9 procent mindre än männens. Värst i Europa är det i Estland, där lönegapet är 30 procent. Leder ligan gör Slovenien med ett lönegap på bara 2,5 procent. Snittet för hela EU ligger på strax över 16 procent. Förklaringen? Det finns ingen, åtminstone levererades ingen på ABF:s föreläsning om kvinnors löner på Hotell- och restaurangskolan på måndagskvällen.
Däremot finns det teorier.
Anne-Helena Sjöblom, organisationssekreterare på FOA-Å, de offentliganställdas fackförening på Åland, har en teori.
– 1945 kom en statsrådsförordning i Finland med en lönelista för kvinnodominerade arbeten, och de låg betydligt lägre än männens löner. Och eftersom det tar 80 år för varje stor förändring för kvinnors rättigheter så har det där levt kvar. Förordningen togs bort på 50-talet, men andan lever kvar, säger hon.
Ålandsbanken närmare lösning
Åhörarna fick dessutom lyssna till Henrik Lagerberg från FFC som berättade om ILO, International Labour Organization, som på FN-mandat arbetar för likställda löner, och till Ålandsbankens personalchef Tove Erikslund som ansvarat för att införa bankens nya lönesystem.
Tanken om att mäta ansvarsområden och svårighetsgrader, allt enligt deras nya kollektivavtal, och sätta lönen utifrån dels det, dels den personliga prestationen, tar helt bort könet som lönebas och har fått en hel del uppmärksamhet. Men eftersom kvinnor ofta ligger i en lägre löneklass får de lägre lön även enligt den modellen, tills de nått upp till sina manliga kollegor.
Några specifika lösningar som ger kvinnor samma löner som män kom man däremot inte fram till under de inledande föredragen.
Även Sara Karlman, ordförande i Tehys lokalavdelning på Åland, deltog i debatten.
Fredrik Granlund