Om drygt två veckor hålls ett EU-toppmöte i Rom med anledning av att det gått 60 år sedan Romfördraget undertecknades och EU därmed bildades. Om EU-kommissionens ordförande Jean-Claud Juncker får bestämma ska man däremot inte lägga så värst mycket energi på unionens sex decennier långa historia, utan dess framtid.
Förra veckan publicerade EU-kommissionen och Juncker en vitbok om EU:s framtid. Denna vitbok är tänkt att ligga till grund för en stor framtidsdiskussion som inte bara ska äga rum under jublileumsmötet i Italien, utan även i nationella parlament och bland vanliga EU-medborgare.
I god tid inför nästa EU-val 2019 ska EU-rådet sedan fatta beslut om unionens framtid på basen av den diskussion som förts.
Man kan fråga sig hur bra det är att ha en sådan diskussion just nu. Det finns otaliga konkreta problem som EU borde lägga all kraft på att lösa, är det då smart att lägga energi på att diskutera framtid och strukturfrågor?
Vi känner igen problemen från vår egen hemmaplan. På Åland läggs just nu så mycket kraft på att diskutera den framtida kommunstrukturen, hur självstyrelsen ska passa in i vårdreformen samt den nya självstyrelselagen att mer jordnära frågor förblir olösta.
Vitboken har också fått kritik för att den inte kommer med så mycket nytt samt att de fem olika framtidsscenarier som pekas ut egentligen inte innebär så stora förändringar jämfört med hur EU fungerar i dag.
Trots detta är vitboken intressant läsning. Den lyckas fånga vad som är bra och unikt med Europa och EU, men också vilka stora utmaningar vår kontinent står inför.
Det är lätt att glömma att de länder som utgör EU är de fredligaste och mest jämställda i hela världen. Ingen annan region har ett lika avancerat trygghetssystem som vi, använder sina naturresurser lika effektivt eller tar lika stort ansvar för att motverka den globala uppvärmningen. Trots att vi utgör en krympande del av världsekonomin kontrollerar europeiska företag nästan hälften av alla världens patenter inom ren energi.
I dessa tider av flyktingkriser, Brexit och ekonomiska problem är det lätt att glömma bort att vi tillsammans, på världens största gemensamma marknad, har saker USA, Kina och andra framgångsrika ekonomier bara kan drömma om.
Framför allt kan det vara bra att hålla dessa saker i minnet när vi reflekterar över och diskuterar de utmaningar Europa står inför, för de är både många och svåra. I vitboken går EU-kommissionen igenom dessa utmaningar på ett ganska uppfriskande och ärligt sätt.
Man skriver att många medborgare anser att EU blandar sig i deras liv för mycket och att den ekonomiska återhämtningen vi ser just nu är ojämnt fördelad, bland annat på grund av den höga ungdomsarbetslösheten.
Vitboken tar upp destabiliseringen i vår omvärld, flyktingkrisen och att vi ser en kraftig militarisering runtom i världen, där de flesta stora militärmakter väntas fördubbla sina försvarsbudgetar fram till år 2045.
Det faktum att den snabba tekniska utvecklingen väntas fortsätta revolutionera arbetsmarknaden, där gamla jobb försvinner i en allt snabbare takt på grund av digitalisering och automatisering, ställer även stora krav på utbildningssektorn. För bara en generation sedan ägnade sig de flesta EU-medborgare åt ett yrke hela livet, i dag byter de flesta yrke minst nio gånger under sitt liv.
Ska Europa utnyttja sina styrkor och ta sig an dessa utmaningar genom att fortsätta som förut? Eller ska vi ge tillbaka en stor del av makten till de nationella parlamenten och skapa ett EU som bara handlar om en inre marknad?
Ska vi låta vissa länder fördjupa sitt samarbete samtidigt som andra kan ta ett steg tillbaka, utan att för den skulle behöva lämna EU? Eller ska vi centralisera EU ännu mer och till exempel skapa en gemensam försvarsunion, centraliserad asylhantering och en finansunion?
Alla dessa alternativa scenarier läggs fram i vitboken, vilket i sig är anmärkningsvärt eftersom några av dem, bland annat att ge tillbaka makt till medlemsländerna, tidigare inte stått speciellt högt i kurs hos kommissionens ordförande.
Eftersom detta vägval även berör oss i allra högsta grad bör vi se till att vara så aktiva som möjligt i den kommande diskussionen, trots att vi saknar en egen parlamentsplats.
Ålandstidningen