En av vår tids förbannelser är att vi ska vara så duktiga och planera långt i förväg för semester. Resa, hälsa på släkten, fixa på stugan eller båten. Och plötsligt står man där och inser att bara ett par dagar är kvar av semestern och att vi inte alls är utvilade. En del tycker till och med att det är skönt att vara på jobb eftersom man då vet vad som väntas av en.
Det är inte underligt att stress och utbrändhet har blivit folksjukdomar som kostar stora summor årligen i form av sjukskrivningar och jobbfrånvaro. Men det måste ju inte vara så här, det ovan beskrivna är en trend och den kan brytas.

Det är ju faktiskt enkelt att göra ett experiment i vardagen. Säg nej när någon frågar om du vill göra det ena eller andra, man måste ju inte ha kalendern fulltecknad för att ha ett värde. En annan högstressfaktor är den ständiga uppkopplingen, att alltid vara tillgänglig för alla, att aldrig vara privat. Det är ju slaveri, inte frihet. Måste säga att jag verkligen tycker synd om alla som hela tiden är fast i skärmstirrande och inte vet någonting om vad so händer här och nu. För, vad alla teknikfreaks än säger så lever man livet på riktigt, inte genom att vara bunden till tjusig elektronik.
Det går utmärkt att lämna mobilen hemma om du går en promenad, världen går inte under bara för att du inte håller ögonen på den. De flesta frågorna finns kvar även om du diskuterar dem ett par timmar senare. Det är mycket viktigare att gå ut med öppna ögon och öron i naturen, uppleva vad som händer på riktigt och koncentrera sig på nuet.
Att leva på riktigt, precis som de dyra mindfulness-konsulterna säger. Fast det kan man göra bra på egen hand, det behövs väl ingen app som lär dig att lämna mobilen hemma heller?
Många tror att om de reser bort en vecka och vilar upp sig så ska de komma hem som nya människor. Det är ofta en illusion för det går inte att vila ikapp, att ta igen den vila man inte unnar sig i vardagen. För vila och arbete ska varvas, som dag och natt eller ebb och flod. Det ena förutsätter det andra.
I USA finns en intressant rörelse som kallas sabbatism. Det kommer av ordet sabbat, som ju står för vilodagen. Grundtanken är att man ska respektera söndagen som vilodag, göra som Gud och ta ledigt från skapandet efter sex dagar. Men hur många gör det idag? Inte av religiösa skäl, det är sant. Men för att många ser söndagen som en extra arbetsdag när man ska hinna med allt det där som inte hunnits med i veckan. Alltså blir söndagen ännu en dag fylld av måsten och vi lurar oss på vilan. Undra på att många mår så dåligt.
Om man vill göra någonting nyttigt på semestern kan man läsa Tomas Sjödins utmärkta lilla bok ”Det händer när du vilar”. Författaren skriver lyriskt om sofflockets välsignelse, om att ta en paus mitt i vardagen och sträcka ut sig en stund. Det är inte lättja utan kreativitet. För under den korta vilan klarnar tankarna och problem löser sig utan större ansträngning.
Detsamma gäller om man återupprättar vilodagen. Veckan får en rytm som är nyttig, sex dagar av arbete men den sjunde ägnas år vila och frihet. Om det är vägen till friskar liv så är det definitivt mycket vunnet.
Och man kan ju fundera sig sjuk på vad man ska göra med all den där tiden man sparar när man jämt har så bråttom. Kanske man ska ägna den åt att vila rentav? Då är det ju någon nytta med allt fläng.

Ålandstidningen