Ökad allmänbildning. Det sägs vara ett av huvudsyftena med ett förslag om framtidens gymnasieskola som lagts fram av undervisningsministeriet i Helsingfors, och som via studentexamen även kan påverka Åland. Tro det. En av förändringarna som föreslås är att ämnen som historia, samhällskunskap, geografi och biologi ska bli valbara. Möjligheten att i ett tidigare skede än i dag välja bort allmänorienterande ämnen ska ge ökad allmänbildning. Hur det här går ihop är inte lätt att se.

Det är också den rimliga invändningen från rektor och lärare vid Ålands lyceum i en klok och insiktsfull insändare här nyligen. Förbundet Hem och skola och Lärarförbundet har tidigare varit inne på samma spår.
Och när Ålandstidningens Sandra Widing i går besökte lyceet var också många elever kritiska. De menar inte minst att förslaget snarare skulle stänga dörrar än öppna nya, och göra att man i en ålder när yrkesvalet ännu ofta är något avlägset tvingas välja väg för att timplanen säger det.
Valfriheten skulle inte öka, utan minska.
Man får förmoda att förslaget springer ur någon sorts säkert välmenad vilja att effektivisera skolgången; göra den till ett tydligare tillväxtpolitiskt redskap i nationens tjänst. Men att offra delar av gymnasieskolans allmänbildande funktion på det altaret är olyckligt, kortsiktigt och kan även slå tillbaka på allt det man vill försöka stärka.

Allmänbildning går inte alltid att mäta i euro och cent, men är humanistiskt sett ett av de mest värdefulla och viktiga redskap människor kan bära med sig.
Om skolan, också den studieförberedande, har ett kärnuppdrag ligger det någonstans här – att ge eleverna en grund att stå på, en bas som gör att de senare i livet har förutsättningar att ifrågasätta och välja egna vägar.
Hit finns inga genvägar; allmänbildning uppstår inte ur tomma intet eller blotta vetskapen om att all världens kunskap i princip går att googla fram.
Den uppstår bara där ett visst inslag av tvång finns och där det inte alltid går att välja minsta motståndets lag.
Och den kan inte snävas in till en fråga om antingen humaniora eller naturvetenskap, den behöver båda lika mycket.
Man kan rentav argumentera för att den här typen av korstryck från olika ämnen i dag är viktigare än kanske någonsin.
Internet har öppnat världen på ett helt nytt sätt, men ställer också nya krav på förmåga till källkritik och kritiskt tänkande, inte minst mot alla klickbildningar där man snarare ägnar sig åt att bekräfta varandras fördomar och konspirationsteorier än så mycket annat.
Rent krasst ekonomiskt finns också tydliga poänger.
Vidare horisonter har sällan gett färre affärsidéer.
En mix av perspektiv är sällan det som får tillväxten att sakta in. Man får lyfta på hatten för Ålands utbildningsminister Johan Ehn som lovar att begränsa skadorna lokalt om förslaget mot förmodan går genom.

Niklas Lampi