Större enheter bör ge stordriftsfördelar. När flera delar på resurser och inköp bör det gå att pressa kostnader.
Allt det här är skåpmat i såväl offentlig som privat sektor. Därför är det inte heller långsökt att tänka sig att en sammanslagning av kommuner borde kunna leda till en skattesänkning. Om dubbelarbete och onödiga lager av administration kan fasas bort, ja då behöver man rimligen inte kräva in samma peng av invånarna.
Den här rätt okontroversiella idén fick sig dock redan en knäck i de rapporter som den svenska konsultbyrån PwC tog fram.
Här fastslogs i stället att skattetrycket också efter en kommunreform skulle förbli oförändrat. Åland skulle alltså minska antalet kommuner med allt vad det innebär i form av möjligheter till ökad effektivitet och skalvinster. Men ändå skulle man behöva hålla kvar exakt samma skattesnitt ut mot medborgarna som förr (se ledare den 6 mars).
Men var då det här kanske bara en första skiss som sedan skulle fyllas med ett annat konkret politiskt innehåll? Tydligen inte.
Beskedet från den egna landskapsregeringen förra veckan avvek inte nämnvärt från de svenska konsulternas. Snarare får man säga att intresset för skattefrågan verkar ha tonats ned ytterligare ett hack.
PwC ägnade åtminstone några rader åt skattenivåerna i sin rapport och angav också en siffra.
Det är dock inte fallet när regeringen listar de fem viktigaste övergripande målsättningarna med den reform som nu föreslås. Det sker på sidan 3 i en 20-sidig motivering som släpptes i anslutning till den föreslagna nya kommunkartan. Här pratas det om allt från ”bättre förutsättningar för verksamhetsutveckling” till en ”förvaltning som är mer robust vid personalförändringar”. Men inte någonstans nämns ens ordet skatt.
Pressträffen i anslutning till lanseringen av förslaget gav ingen kompletterande information.
Kansliministern, lantrådet, moderatledaren, näringsministern och social- och hälsovårdsministern – alla gav de i tur och ordning sin syn på reformen. De uppehöll sig vid allt från kompetensnivåer i de nya förvaltningarna till hur smarta de nya kommunerna kommer att bli. Kommunalskatten för medborgarna berördes dock inte i en bisats. Först precis mot slutet, och då på en direkt fråga, kommenterade den liberale finansministern allmänt frågan.
Jo, skatten skulle kanske kunna bli lägre, men några prognoser eller tankar uttryckta i euro hade regeringen inte.
Sammantaget får man därför säga att plånboksfrågorna hittills och fortsättningsvis ägnats väldigt lite utrymme, trots att Åland nu är på väg mot en av de största reformerna någonsin. Är det här bara ett olycksfall i arbetet, ett förbiseende när så mycket är på gång? Eller menar man på fullt allvar att alla utlovade effektiviseringar inte ska leda till någon positiv skillnad alls i börsen för vanligt folk?
Förhoppningsvis hittar regeringen tid att närma sig även dessa tillväxtrelaterade vardagsfrågor när man under våren ritar vidare på sin – som kansliministern ödmjukt uttryckte det – ”perfekta” kommunstruktur.
Niklas Lampi