De kommande fyra årens största utmaning i politiken är redan välkänd: det ökande underskottet i landskapets finanser.
Hur ska man återfå hållbarhet i finanserna? Vilka sparpaket och reformer behövs?
Sist och slutligen är det förstås åtgärderna som avgör utfallet. Men vid sidan av dem finns ytterligare en sak som inte heller ska underskattas för att nå hela vägen fram: hur pass öppet och ärligt utmaningen beskrivs.
Speciellt på slutrakan av senaste mandatperiod var det som om inget av det som svart på vitt stod i budgetar och bokslut längre riktigt gällde.
Dimridåerna låg täta över landskapet, rökmaskinerna gick på högvarv.
Exempelvis avgående lantrådet Camilla Gunell (S) menade så sent som i valrörelsen att finanserna trots allt såg rätt så bra ut – samtidigt som hon bara några veckor senare var med och lämnade över en budget där underskottet ökade till -17,6 miljoner euro.
Från finansutskottets sida vände man samtidigt ut och in på orden så att minus blev plus och rött svart.
Åtminstone i ett avseende finns nu förutsättningar för en mer rättfram diskussion kring dessa frågor än under senaste mandatperiod.
Till finansutskottets ordförande har nu valts en moderat, Tage Silander, medan den tilltänkte finansministern är liberal, Mats Perämaa.
Hur nyblivne lagtingspolitikern Silander kommer att ta sig an uppgiften återstår att se, men på en viktig punkt avviker upplägget från senast: utskottsbasen kommer inte längre från samma parti som ministern, vilket varit fallet under senaste år då båda kommit från Centern.
Förhoppningsvis gör det att vi får färre ryggdunkar och flera raka puckar mellan finanspolitikens övervakare i lagtinget och dess verkställare i regeringen.
Att låta partikompisar syna varandra var i backspegeln mindre lyckat. Det blev inte mycket granskning, i stället liknande utskottet på slutet en gummistämpel. Förutsättningar finns nu att detta centrala utskott ska kunna återta sin respekterade position. En position som kommit sig av att man inte bara valsat med, utan även ifrågasatt och vid behov kritiserat.
För helheten vore det i så fall positivt.
Alla – inte minst regeringar i krävande ekonomiska situationer –mår bra av att utmanas, speciellt inifrån.
Niklas Lampi