Den stora skrällen i regeringens budgetförslag för nästa år står det åländska näringslivet för. Tack vare bra fart i den lokala ekonomin så ökar flitpengen med mer än det dubbla – drygt 13,5 miljoner extra trillar nu in på landskapets konto jämfört med året innan.
Frestelsen måste därför ha varit stor inom regeringen att bränna pengarna på befintlig konsumtion och ge skenet av att man tidigt i mandatperioden klarat löftet om finanser i balans.
Det hedrar regeringen Katrin Sjögren att man inte gör det. I stället bokar man upp pengarna som en kostnad för framtida investeringar, geriatriska och Vårdöbron, och står fast vid att inbesparingarna fortsättningsvis måste göras för att få en hållbarhet på sikt.
Hur väl lyckas man då med det?
I stora drag gör man det man sagt att man ska göra.
I första tilläggsbudgeten 2016 lovade man inför 2017 att de egna kostnaderna – fångade i måttet verksamhetsbidraget –skulle pressas tillbaka med totalt drygt 4 miljoner jämfört med budgetförslaget 2016. Man landar nu på knappt 3 miljoner och missar alltså målet med drygt 1 miljon.
Orsaken är att man backar från minskningen av stöd till invånare och neddragningen av landskapsandelarna.
Till regeringens försvar ska sägas att det rimligen är här man ska backa om man ska göra det någonstans, eftersom det här handlar om pengar som sipprar ut i samhället till nytta för köpkraft och tillväxt.
Allvarligare hade det varit om man hade lämnat sparlöftena inom den egna verksamheten eller ÅHS, som trots ett herrans liv från oppositionen med stor sannolikhet kommer att klara de nuvarande sparkraven utan att det överhuvudtaget märks ut mot patienterna.
Lite mer bekymmersamt är då att regeringen nu bryter trenden med ett minskande antal anställda inom landskapsförvaltningen. Inför 2017 ökar åter antalet anställda i landskapsförvaltningen. Det handlar inte om några stora svängar uppåt, men man får hoppas att det här är ett tillfälligt olycksfall i arbetet. För om syftet är en effektivare offentlig sektor och flera anställda i det privata, vilket alla –utom Socialdemokraterna – säger sig vilja ha, är det precis motsatt väg landskapet bör gå.

Mäktar man då även med någon form av åtgärder som främjar tillväxten?
Jo, men tacka Finland för det.
Regeringen Juha Sipilä har gått in för ett antal avdrag i beskattningen, i praktiken skattesänkningar, som tack för att fack och arbetsgivare till sist kom överens om konkurrenskraftsavtalet. Om dessa ska införas även på Åland så krävs åländsk lagstiftning och en sådan lovar nu regeringen att driva genom.
Om det finns inte så mycket annat att säga än att något alternativ rimligen inte finns. Det vore märkligt och riskabelt om Åland skulle leva med ett högre skattetryck än vad som gäller på den viktigaste marknaden. Nu blir det konkurrensneutralitet och något ökat utrymme även i ålänningarnas plånböcker, vilket är trevligt och positivt för den lokala ekonomin.
Sammantaget kan man därför säga att budgetförslaget inte bjuder på några större överraskningar. Det mesta var känt sedan tidigare och regeringen avviker inte från den tidigare aviserade kursen.
Efter alla åtgärder och inkomstjusteringar så landar underskottet rentav på en något lindrigare nivå än man för snart ett år sedan spådde –minus 12 miljoner euro i stället för minus 13.
Nu återstår att se om man förmår hålla trycket uppe ändå in i mål, eller om man – vilket i politiken inte är helt ovanligt –börjar svaja när valet börjar närma sig.

Niklas Lampi