Hur illa är det ställt med turismen på Åland? Eller håller den bara på att skifta form?
Det beror på vilka glasögon man sätter på sig.
Ser man till antalet övernattningar tonar onekligen en dyster bild fram.
Sedan slutet av nittiotalet har dessa stadigt minskat. Det framgår tydligt av Åsubs statistik. Något år har det varit upp och något ned, men trenden går inte att ta miste på. Under de senaste 20 åren har över 100.000 övernattningar gått upp i rök.
1997 var de 569.161. 2015 var de nere på 421.610. Uppgiften för 2016 är inte offentliggjord, men ska enligt uppgift inte avvika nämnvärt från mönstret.
Samtidigt finns dock även andra mått som ger en annan, betydligt mer positiv bild
Ett sådant är turisternas totala konsumtion på land, som tvärtom ökat under motsvarande period. 2013, då en sammanställning senast gjordes, låg den på 91,3 miljoner euro. 2003 var den totala konsumtionen bara 68,7 miljoner.
Även då priserna inflationsjusteras står sig bilden – besökarna gör i dag av med mer pengar. Närmare bestämt nästan 10 miljoner mer. Trots att färre stannar över natten.
Siffrorna är av allt att döma ett tecken på att turismen är stadd i förändring. Skolresorna har minskat. Den klassiska familjeturismen då stugor hyrdes i veckotal är inte lika stark i dag. Något som sätter sina spår i inkvarteringsstatistiken. Men i stället och parallellt ser Åland en tillväxt för bland annat golf-, fiske- och konferensresor. En form av besöksnäring som innebär kortare vistelser men desto högre utgifter för mat, dryck, guider som hittar de rätta gäddvikarna, hyror av anläggningar med mera.
Utvecklingen har säkert påverkats av flera faktorer.
Lågprisflyget har styrt massturismen till andra resmål. Baltikum har blivit en populär destination för många finländare. Men samtidigt som turist-Åland gått miste om vissa flöden har andra tillkommit. Investeringar i anläggningar som Alandica, Silverskär och Havsvidden har säkert drivit på. Ibland har satsningar som dessa varit omdebatterade. Men att döma av turisternas konsumtion ger de nu utdelning ungefär som var tänkt.
Sammantaget finns det därför inte skäl att dras med i de mest mörka sångerna över turismens tillstånd.
Visst finns utmaningar och visst väcker det frågor att antalet inkvarteringar minskat. Men tveklöst är det också så att en hel del mycket intressanta och uppmuntrande trender nu blir allt tydligare; trender som det framöver finns alla skäl att försöka stärka och bygga vidare på.
(Fotnot: Alla siffror kommer från Åsub. Stort tack Katarina Fellman!)
Niklas Lampi