I Ålandstidningen i fredags uttryckte Inger Rosenberg-Mattsson, tf förvaltningschef, sin oro över hur de besparingskrav landskapsregeringen ålagt gymnasieskolan kommer att slå. Hon tror att Ålands gymnasium, för att uppnå målen, måste sparka personal och dra in utbildningslinjer.
Rosenberg-Mattsson målar upp en bild av en gymnasieskola som hyvlat och hyvlat på kostnaderna, men nu står inför svårare val. Hon tror att Ålands gymnasium kan klara sparbetinget för nästa år, men att den halvmiljon som ska kapas 2019 inte finns att hitta med hjälp av osthyveln. I stället räknar hon upp personalnedskärningar, nedläggning av linjer, sänkt kvalitet på skollunchen och neddragen tid för utvecklingsarbete bland lärarna.
Inget av dessa förslag låter som åtgärder som leder till en bättre skola.
John Holmberg, liberal och ordförande för styrelsen i Ålands gymnasium, är i lördagens Ålandstidningen inte lika oroad. Han hävdar att besparingarna nog kan göras utan såväl neddragning av antal tjänster som en försämring av kvaliteten på utbildningen. Problemet är att han inte bjuder på någon konkret åtgärd för att övertyga om detta. Saker ska göras på ”nytt och bättre sätt”, digitaliseringen ska nyttjas ”fullt ut”. Men hur detta faktiskt ska bli till pengar i budgeten finns ännu inget svar på.
Alldeles säkert finns det nya och bättre sätt att göra saker på även i Ålands gymnasium. Och säkert finns det där, precis som på de flesta arbetsplatser, en tröghet gentemot förändringar. Men icke desto mindre är det viktigt att Inger Rosenberg-Mattssons utspel nu väcker debatt om var gymnasieutbildningen ska ta vägen.
Man kan gissa att alla politiker i lagting och landskapsregering håller utbildning för Ålands unga som en av de allra viktigaste frågorna. När då landskapets budget lägger hårda krav på gymnasiet att spara, måste man också tydligt och offentligt lyfta frågan om hur det ”nya” ska göras och vad det innebär. Inte bara i svävande ordalag tala om nya grepp.

I slutet av mars tillträder Christian Ivars som ny förvaltningschef för Ålands gymnasium. Han har erfarenheter från ledarskap både inom och utanför skolvärlden, och dessa lär han få användning av direkt. Att komma till en ny tjänst och direkt få ett tufft sparkkrav i knät är förstås inte den mest uppmuntrande start man kan få, och det kommer att sätta den nya förvaltingschefen på prov omgående.
Av Rosenberg-Mattssons utspel, som hon till stora delar också får understöd för av biträdande rektor Katarina Sundberg, kan man anta att Ivars kommer att hamna i en begynnande spricka mellan rektorer och lärare å ena sidan och styrelsen å den andra. Det kommer att krävas en delikat och säker hand att lotsa det sammanslagna gymnasiet genom det som ser ut som ett stålbad för att uppnå sparkraven landskapsregeringen beslutat.

Men det viktigaste av allt är att Ivars måste se till att gymnasiet inte tappar i kvalitet och attraktion, utan helst gör det motsatta. Utbildning är en hörnsten för att bygga nästa generations framgångsrika ålänningar, och gymnasiet är en oerhört viktigt del i utbildningskedjan.
Inger Rosenberg-Mattssons ord från intervjun i Ålandstidningen, ”Jag känner att vi är på väg att nedmontera en del av det som byggts upp under de senaste 50 åren”, skrämmer.
Lyckas Ivars med balansgången och göra alla nöjda?
Jonas Bladh

Ålandstidningen