Hårt arbete och ansvarsfulla beslut. Det är regeringens förklaring till att bokslutet för 2013 visar plus på sista raden för första gången på fyra år. Om man lyfter på retoriktäcket och tittar på siffrorna är bilden inte fullt så enkel.
Landskapsfinanserna är isolerat för 2013 i balans; ett underskott på 3,5 miljoner har vänts till ett överskott på 2,7 miljoner euro. Det är några hundra tusen euro bättre än vad man hade räknat med i budgeten. Bra så.
Men samtidigt hade inget av det här hänt om det inte varit för utjämningsfonden. Om man inte hade tagit 6,4 miljoner euro ur den hade man fortfarande haft rött på sista raden.
Landskapet är på plus. Men för att hållas där kommer man inte längre att ha utjämningsfonden till hjälp. Den är nu nämligen tömd.
Går man vidare och ser på utgifterna så finns också här en positiv utveckling; verksamhetskostnaderna minskar med 1,5 procentenheter. Även det ett steg åt rätt håll.
Men åter är det intressant att se närmare på varför det händer och vilka utgifter som minskar. Inte minst handlar det om posten ”inköp av tjänster”, där vård utanför Åland spelar en stor roll, och posten ”material och förnödenheter”, där bränsle till skärgårdsfärjorna väger tungt.
Världsmarknadspriset på olja och antalet akutfall har har varit på landskapets sida under 2013. Det är förstås bra. Men det kunde lika gärna ha varit tvärtom.
Ser man däremot på personalkostnaderna, en betydligt större post som regeringen själv kan påverka, så ligger de ungefär på samma nivå som 2012, ned en aning. Företrädare för regeringen har på senare tid sagt att strukturreformerna börjar bära frukt och nämner också siffror på hur många tjänster som effektiviserats bort. Man får anta att dessa förändringar får synligare genomslag i bokslutet för 2014, för i 2013 är de inte så synliga.
Regeringen har presenterat ett bokslut som visar svarta siffror i stället för röda. Det händer sällan av sig själv i en verksamhet som omsätter hundratals miljoner euro. Budgetdisciplinen har varit bättre, finansavdelningen har hållit i tömmarna, de traditionella budgetsyndarna har skärpt sig.
Lika fullt visar underlaget, det som gjort att man nått hit, att det är för tidigt att ropa hej. Man går nu in i en period utan buffert. Om bankbesök på sikt ska avvärjas måste nu finanser i balans levereras på riktigt utan stöd av sparade medel.
Får att nå hit måste man rimligen under 2014 börja få reformerna, privatiseringar och effektiviseringar, att tydligare bita i kostnadsmassan.
Man får förstås också hoppas att det vänder i Finland, att bunkerpriset förblir på lindriga nivåer och att få måste flygas iväg för vård. Men fru Fortuna är alltid en nyckfull medarbetare.
Lyckas man med det kan 2013 i backspegeln mycket väl visa sig vara året då det vände, trendbrottet på vägen mot ihållande överskott. Lyckas man inte kan 2013 lika snabbt visa sig vara ett undantag från regeln som gäller sedan 2009 – nämligen att landskapet Åland lever över sina tillgångar.
Niklas Lampi