Ska Geta och Finström dela på direktör?
Ja, det är i varje fall ett förslag som nu diskuteras mellan de två norråländska kommunerna; tanken är i så fall att Getadirektören Mathias Styrström skulle axla båda chefsuppdrag när Finströmdirektören Niklas Oriander tillfälligt flyttar till Afrika.
Något beslut har ännu inte fattats och idén möts långt ifrån bara av applåder.
Men styrelseordförande i både Geta och Finström låter i de första kommentarerna positiva. Om de två kommunerna verkligen väljer att gå vidare skulle de gå i bräschen för något som i kommunala sammanhang veterligen tidigare inte prövats på Åland: en ledning för två kommuner.
Det skulle i så fall vara ett erkännande av framför allt en sak: det finns av allt att döma samordningsvinster att hämta hem i dagens kommunala strukturerna. Visst skulle en eventuell direktörssammanslagning kanske leda till att man behöver bygga på med extra resurs runt omkring, exempelvis på ekonomisidan, vilket även nämnts.
Men en direktörslön är alltid färre än två.
Teoretiskt sett skulle det kunna frigöra resurser som kan användas på sänkta skatter för invånarna eller utbyggd välfärd i stället för, som i dag, på organisation.
Och visar det sig att allt funkar hyfsat, ja då kommer det förstås att bli svårt att argumentera för att man ska återgå till den gamla ordningen med två direktör. Syftet med kommunal verksamhet måste väl ändå vara att hushålla med invånarnas resurser på effektivast möjliga sätt?
I förlängningen väcks också en rad andra frågor ur den diskussion som nu förs.
Om det nu går att samarbeta på ledningsnivå i Geta och Finström, vilka ytterligare områden kan man göra samma sak kring i de båda kommunerna? Och vilka motsvarande samarbeten kan man hitta mellan övriga kommuner runt hela Åland?
Kanske den gemensamma direktören för Geta och Finström även kan ta Saltvik under sin mantel? Sammantaget bor det i de tre kommunerna i dag 4.049 invånare. I Mariehamn bor 11.393 – ändå har man bara en direktör.
Ålands mindre kommuner har fört och för mycket gott med sig. De är plattformar för engagemang kring gemensamma och angelägna frågor. De har över tid även i många fall visat sig vara duktiga på att hushålla med resurser – kanske för att pengarna som går ut känns mer som ens egna här än när man sitter i stadsfullmäktige och bollar iväg miljoner till det ena och det andra.
Men samtidigt talar det mesta för att man i alla dessa skikt och lager av administration sett ur ett åländskt helhetsperspektiv även fått överlappningar och dubbelarbete.
Det finns förstås sedan länge en diskussion kring det här – hela samhällsreformen har sin upprinnelse här och kommunförbunden kommer ur idén att det är klokare att samarbeta än att 16 enheter ska göra själv. Men som den fördomsfria diskussionen norröver visar finns av allt att döma ännu flera stenar att vända på.
I väntan på att det görs är det medborgarna på Åland som betalar mer för administration än vad de skulle behöva göra.

Niklas Lampi