En annan bild av tiggeriet blir allt tydligare.
Köpmän och andra som dagligen sett vad som pågått har tidigare påtalat saken.
Men nu går också den åländska polisen ut och flaggar upp för att organiserad verksamhet ligger bakom. Polisen går så långt att man i Ålandstidningen i fredags säger att det ”börjar likna människohandel”. Man ser ett mönster där tiggarna styrs av ett antal personer som förekommit i flera utredningar hos polisen. Personerna kräver tiggarna på pengar. Hot förekommer också.
Om mycket polisiära resurser lades på Wirrans-fallet så får man nu hoppas att det också viks tid och kraft för det här. Inte minst eftersom den härva som nu rullas upp verkar ha betydligt grövre inslag.
I Wirrans-fallet var det aldrig tal om att hot och våld skulle ha förekommit, och misstankarna om människohandel mildrades senare till ”ockerliknande diskriminering”.
I de fall som nu är aktuella säger dock polisen att också misstankar om misshandel finns. Det handlar dessutom om en mer svåråtkomlig verksamhet där olika personer kommer och går, och också misstänks för övriga brott som stölder.
De tydligaste offren för det här är de enskilda tiggare som sitter med muggar utanför butiker och på gator.
Av allt att döma är förhållandena i hemlandet så usla för dem att de inte ser några andra alternativ än att testa vad som helst utomlands.
Väl på plats styrs de och körs ut till tiggarplatser medan organisatörerna lägger beslag på merparten av förtjänsten. Ett upplägg som känns igen från trafficking.
För att en förändring ska fås till stånd långsiktigt måste något börja hända i Rumänien.
I botten ligger inte minst sekellång diskriminering av framför allt romer.
Men tyvärr finns få tecken på att rumänska regeringar skulle vara uppgiften mogen. EU har i många år hällt miljarder euro över makthavarna i Rumänien men med magert resultat. Korruptionen är utbredd och man hör till de länder i det forna östblocket som utvecklats allra sämst.
Omvärlden kan ändå inte ge upp.
Alltför många individer blir lidande av de problem som den rumänska staten inte förmår koppla ett grepp om. Och om inget händer blir de rumänska problemen också problem för övriga EU-länder. Något som redan är en verklighet.
Det är därför viktigt att EU trappar upp trycket och kräver förändring på plats i Rumänien i utbyte mot fortsatta bidragsströmmar.
Men samtidigt måste också enskilda EU-länder givetvis se till att grundläggande lag och ordning upprätthålls i de egna länderna.
Det är därför bra att den åländska polismyndigheten nu pratar klarspråk. Det indikerar att man tar saken på allvar och inte längre tänker se mellan fingrarna när kriminella utnyttjar rörelsefriheten i Europa för att driva olaglig verksamhet där enskilda, ofta kvinnor, far illa.
Niklas Lampi