Statsminister Juha Sipilä (C) lyfte –oväntat –Åland i den finländska debatten förra veckan.
Inför riksdagen noterade han att landets och statens ekonomiska problem i stora drag skulle vara borta om Finland hade lika hög sysselsättningsgrad som Åland. Här är den strax över 80 procent; i Finland 69 procent.
Att landskapet sticker ut nationellt i det här avseendet är ingen nyhet. Åland har i många år präglats av låg arbetslöshet, hög sysselsättning, företagstäthet och entreprenörsanda.
Bakom ligger en komplex, säregen samhällsväv; en positiv spiral av faktorer där det ena förstärker det andra. Ömentaliteten att man ska reda sig själv. Det starka civilsamhället. Småskaligheten och närheten. Tilliten och förtroendet. Självstyrelsen som skapat förutsättningar och i sig ofta direkt möjliggjort affärer, inte minst inom sprit och spel. Sjöfarten som skickat ut många ringar på vattnet. Allt har bidragit till att göra Åland till ett Gnosjö i Östersjön, som svenske konsuln Olof Ehrenkrona någon gång kallat sin placeringsort.
Det är ett fint erkännande för Åland att statsministern inför riksdagen lyfter fram styrkorna i det åländska samhällsbygget, och närmast manar Finland som helhet att lära sig av vad man gjort på Åland. Samtidigt är det svårt att komma ifrån att lovorden avviker tvärt från den politik som faktiskt förts under Sipiläs tid vid makten. Snarare har ointresset för Åland under hans regering nått nya höjder, manifesterat i allt från vindkraftsnej via vårdreformer till Ålandskommittén. Varför denna vändning nu?
Är det för att kompensera, kan man ana ett stråk av dåligt samvete?
Eller har statsministern bara fått sådan information som gjort att han nu sett saken ur ett nytt perspektiv?
Oavsett vilket får man hoppas att statsministerns ord nu markerar en vändning som också i praktiken följs upp av en mer lyhörd, flexibel linje i åländska frågor. En linje där man från finländsk sida kan medge att särlösningar inte är en risk, utan tvärtom en möjlighet som varit med och format den sysselsättning som syns på Åland i dag. En attityd där avvikelser inte behöver uppfattas som hot, utan kan ses som en viktig del i det åländska samhällsbygge som även kommer Finland som helhet till nytta.

Niklas Lampi