Under en sång framförd av kör och presidentens egen musikkår zoomade kamerorna in på den blivande presidenten och hans nyss insvurne vice. Mike Pence satt med ett stort leende på läpparna och insöp atmosfären. Donald Trump, å andra sidan, såg sammanbiten ut. Han slängde en hastig blick över vänsteraxeln, mot den andra sidan av läktaren där de satt uppradade; Obama, Bush, Clinton och Carter. Kanske bävade den blivande presidenten över sitt tal och de delar där han strax skulle ta all heder och ära av sina företrädare? Kanske var det bara stundens allvar som kom över honom.

Alldeles oavsett skakade Trump av sig den sammanbitna minen när han proklamerade att han ska göra allt i sin makt för att försvara konstitutionen ”so help me God”. I hans tal till, i sådana här sammanhang, glest befolkat National Mall var det attack som gällde.
Till skillnad från de allra flesta presidenter lade inte Trump kampanjen bakom sig, hans tal var en förlängning av det mantra han upprepat i över ett års tid. Amerika först, släng ut invandrare, krossa fienden vare sig det gäller militärt, med tullar eller genom att alltid sätta egna intressen först. Hans bild av tillståndet i unionen är becksvart. Trots att arbetslösheten är den lägsta sedan 2007, trots att brottsligheten är på 70-talsnivå och trots att den amerikanska ekonomin har förbättrats, målade han en bild av ett land i förfall. Och skyllde ”det amerikanska blodbadet” på de som satt runt omkring honom, de tidigare presidenterna och ledamöterna av kongressens båda kamrar.
Särskilt mycket konkreta åtgärder för att göra USA ”great again” fick vi inte. Däremot ett allt igenom populistiskt och ultranationalistiskt tal. Ett tal som inte var ämnat att överbygga motsättningar i ett land så delat mellan demokrater och trumpanhängare, inte var ämnat att sluta förbund med andra länder. Det var ämnat att elda på de som röstat på honom.
Efter ett tal tomt på konkret sakpolitik med fullt av floskler var det intressantare att se till vad som hände strax efter. Då byttes Vita Husets hemsida ut. Bort for texter om klimathotet och HBTQ-rättigheter. In for nya texter om mer utvinning av olja och gas, om uppsägningar av handelsavtal, om utvisningar av invandrare och byggande av muren mot Mexiko.
Och bara timmar efter att eden var svuren kom också den första av den nye presidentens beslut – en exekutiv order som får ses som den första spiken i Obamas hälsovårdsreform Obamacare. Kanske det tydligaste tecknet på att president Trump faktiskt kommer att vara som president som han var i kampanjen och infria alla de löften han där gav.
Detta visade han och också med eftertryck i lördags då presidenten uppenbarligen var så störd av att dragit färre åskådare till sin installation att han skickade ut sin pressekreterare att blåljuga och hota pressen. Sean Spencer meddelade att Trumps installation var den mest välbesökta installationen någonsin. Punkt. Därefter hotade han med beskedet att den nya administrationen kommer hålla medierna ansvariga för sin ”felaktiga” rapportering.
Det är i sanning en ny tid i Vita Huset, en tid som börjat på ett skrämmande sätt.

Ålandstidningen