I morgon torsdag sammanträder landskapsregeringen som alla torsdagar.
Om vårjakten då kommer upp till beslut är inte känt, men det kan mycket väl bli så.
Ungefär den här tiden brukar det komma.
Det är ingen lätt fråga landskapsregeringen har på sitt bord den här våren. Hotet att driva mot en domstolsbehandling är reellt. Kommissionen hotade med det i ett så kallat motiverat yttrande i december 2016.
Ändå står landskapet i den här situationen inte utan argument.
Till att börja med har Åland redan hunnit långt med förvaltningsplanen, som enligt kommissionen behövs för att få bedriva jakt på rödlistade arter.
Arbetet rivstartade under fjolåret då det stod klart att ejdern klassades om, och har sedan dess avancerat i den takt som är rimlig att förvänta sig och kräva. I vår går den praktiska delen av planen in i ett skarpt läge, med fortsatt viltvårdsarbete och fortsatt inventering av bestånd.
Därefter väntar den vetenskapliga delen, som för att bli robust och trovärdig måste ta den tid som krävs. Analyserna kommer att göras av forskare utifrån som redan knutits till projektet.
Orsaken till att man med en så tajt tidtabell hunnit så långt i det här omfattande arbetet beror på att det finns många källor och ett gediget utfört arbete att ösa ur.
Åland har i många år följt gudingjakten noggrant. Ett litet exempel på det gavs under fjolåret i det dåvarande beslutet kring vårjakten. Knutet till det fanns en motivering på 20 sidor som omfattade allt från data kring ejderns utveckling till hur viltvården ska drivas.
Det är ingen rövarjakt som pågår på Åland. Det är en mycket begränsad och kontrollerad form av jakt, där samarbetet mellan övervakande myndigheter och jägarkåren är tätt och fortgående. Ytterligare ett exempel på det gavs i måndagskväll då den lokala regeringen och jaktvårdsföreningarna träffades för att diskutera vägen framåt.
Det finns med andra en tydlig, uttalad och även bevisad ambition att så snabbt det bara går färdigställa en förvaltningsplan. Det finns även en historik, som visar att landskapet och jaktvårdsföreningarna tar det här på största allvar och är seriösa. Allt det här kan landskapet rimligen hänvisa till i den fortsatta dialogen med kommissionen och EU. Ett samarbete där juridiken sällan är den enda faktorn, utan där politiken och utrymmet för diskussion och kompromisser i regel är stort.

Givetvis finns även risker med att nu gå vidare.
Men riskerna vid ett stopp för jakten nu är också i allra högsta grad påtagliga.
Det skulle äventyra viltvårdsarbetet och förändra förutsättningarna för fågelbestånden och skärgården på ett svårförutsägbart sätt. Om jakten någonsin skulle kunna komma tillbaka framstår som högst oklart.
Säg därför ja till en fortsatt begränsad vårjakt, jobba vidare med förvaltningsplanen och fortsätt bemöta kommissionens lobbyinginspirerade teorier med hårda fakta.

Niklas Lampi