Börjar det inte räcka med sidospår och stolligheter nu?
Finland befinner sig i djup ekonomisk kris. Det som skulle behövas är rejäla, framåtblickande reformer som sporrar till arbete, driver upp sysselsättningen och bryter med dagens passiva utbetalning av ofattbara sex miljarder euro i arbetslöshetsunderstöd. Men något sådant förmår landets regering inte ta fram i sitt budgetförslag för 2017. I stället får vi nu –en båtskatt.
Det finns flera saker som är fel med den här skatten.
En sådan är att den netto kanske inte ens ger plus för staten. Den löper stor risk att bli ett byråkratiskt slag i luften. I stället är syftet rent politiskt. Båtskatten drivs hårdast och endast av Sannfinländarna som nu plågas av låga opinionssiffror. De behöver nu, som Ålands riksdagsledamot Mats Löfström uttrycker det i gårdagens tidning, ett köttben att kasta till sina väljare.
Ytterligare ett problem med båtskatten är att den blir en skatt på en skatt på en skatt på en skatt.
Ska du skaffa båt? Då måste du i dag först betala skatt för inkomstens förvärvande, sedan 24 procent moms för att köpa båten och sedan cirka 65 procent bensinskatt varje gång du tankar.
Och nu ska det alltså bli även en båtskatt utanpå allt?
Vill man i Finland undergräva skattemoralen och driva upp den gråa ekonomin ska man absolut fortsätta den här vägen.
Till det här ska läggas att båtskatten även slår snett och orättvist hårt mot kustbefolkningen, och allra hårdast mot Åland där antalet båtar per capita är högst i landet. En ekonomiskt framgångsrik region ska alltså ytterligare straffas för att finländska regeringar under många år inte kommit till skott med verkliga reformer.
Men det finns hopp.
Åland är ett självstyrt samhälle med egen behörighet över en rad sektorer, däribland båtregistret som ska ligga till grund för båtskatten. Inte bara på Åland utan kanske i hela Finland. Finansminister Mats Perämaa (Lib) har därför redan i offentligheten skickat upp en testballong om att man kanske borde överväga att slopa båtregistret på Åland. Grunden för alltihop skulle då kunna falla.
Det gäller nu för Åland att gå till botten med det här så att en populistisk och oseriös skatt förhoppningsvis kan sänkas.
Inspiration finns att hämta i Sverige, där man inte har något båtregister för fritidsbåtar i privat bruk. Endast om båten används kommersiellt eller för yrkesbruk måste den registreras. Föredömligt tydlig information om det här finns på Transportstyrelsens hemsida (transportstyrelsen.se, klicka på fartygsregistret och sedan båt).
Några nya hjul behöver alltså inte uppfinnas i det här fallet.
Det räcker med att –i en anda av avbyråkratisering – vandra samma väg som ett annat välorganiserat och nordiskt grannland.
Och om man på Åland inte önskar gå in för den något mer genomgripande förändringen att slopa registret finns alltid möjligheten att justera gränsvärdena. I dag måste utombordare på 20 hästar och inombordare på 50 hästar införas i registret. Men de gränserna kan när som helst inom ramen för självstyrelsens kompetens flyttas uppåt, hur högt som helst, så att de flesta småbåtar i praktiken inte omfattas av registerkravet.
I det här arbetet har landskapet nu dessutom tur med tajmingen.
Så sent som i maj lade landskapsregeringen ett förslag om en översyn av dagens lagstiftning om fritidsbåtar; det ligger nu i i lag- och kulturutskottet.
Det finns alltså ett öppet ärende. Detta kan med enkla medel kompletteras nu när läget förändrats. Utskottet kan själv komma med synpunkter om att framställan bör vidgas varpå landskapsregeringen kan göra det. Landskapsregeringen kan också själv direkt på eget initiativ komma med kompletterande riktlinjer om att båtregistret antingen ska slopas eller förändras.
Därefter kan landskapet artigt meddela finansministeriet att någon grund för uppsamling av den nya planerade båtskatten dessvärre inte längre finns i landskapet från och med den 1 januari 2017.
Niklas Lampi