Den gamla vackra antika drömmen om agora - torget där vi alla möts för att byta åsikter och debattera såg ut att förverkligas tack vare internets genomslag. Plötsligt är det möjligt för alla att publicera sig och, åtminstone i teorin, nå läsare över hela världen.
Det är verklig yttrandefrihet omsatt i praktiken i all sin prakt.
Många blandar dock ihop rätten att få uttrycka sig med rätten att kräva att någon lyssnar också. Hur många besvikna debattörer har inte frustrerat avslutat sina inlägg med ett ”Men det får man väl inte säga i det här förbannade landet!” Vilket översatt betyder ”jag vill att du bekräftar att jag har rätt”.
Väljer man att torgföra sina åsikter offentligt får man acceptera att man kan bli motsagd eller ignorerad. Att hundratals författare och förlag väljer att bojkotta Sveriges största bokmässa i protest mot att den högerextrema tidningen Nya Tider deltar, är inte att inskränka Nya Tiders yttrandefrihet. Det är ett individuellt ställningstagande från var och en att välja bort ett sammanhang som välkomnar en högerextrem och våldsbejakande tidning. Bokmässan är ett kommersiellt evenemang som naturligtvis själv väljer hur man vill förvalta sitt varumärke.
Den 19 april publicerade Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk och vice chefredaktör Sanna Hill en krönika där de diskuterar att deras läsare kanske skulle börja göra hembesök hos misshagliga journalister. De drar paralleller till hur vanliga journalister gör samma sak när de granskar ”regimkritiker”. Ett exempel är Expressens hembesök hos en anonym ”medborgarjournalist” från Youtube-kanalen Granskning Sverige som satt i system att göra fejkade telefonintervjuer med personer de vill misskreditera. Samtalen klipps om innan de publiceras så att den intervjuade verkar säga det man ville ”avslöja”.
Nya Tiders hembesöksförslag faller i god jord hos läsarna. I en kommentar skriver pseudonymen Jack J. Lumbherr: ”Fördelen med att svara med samma mynt är väl att det blir lugnt ett tag då det inte är nåt dom inom msn räknat med. Kommer det igång igen så är en rak höger över näsan att rekommendera, kosta vad det kosta vill.”
Msn står för ”mainstream media”, alltså traditionell media som de menar är opålitlig.
Det är fullt förståeligt att inte vilja dela mässgolv med en tidning som tycker att detta är ett acceptabelt sätt bemöta meningsmotståndare.
Man kan tycka att en bokmässa, fullproppad med författare vars jobb det ju är att ställa frågor och vända och vrida på vedertagna sanningar, är ett utmärkt forum för att ta debatter om i princip alla ämnen. Med det bygger på att debatten förs med argument och inte med nävarna. Det finns förskräckande många exempel på hur våldsamhet kört över välmenande försök till samtal. Och det börjar alltid med små steg, med små förskjutningar av vad som accepteras som normalt.

Petter Lobråten