Den senaste veckans diskussioner om Ålands demilitarisering har fört åtminstone två goda saker med sig:
Åland som subjekt har lyfts fram på högsta ort och Åland har fått stor synlighet både i riksmedia och internationellt.
Självstyrelsens företrädare har i åratal argumenterat för att Åland ska vara en part, ett subjekt, i de överenskommelser som gäller för Ålands status – inte bara ett passivt objekt som andra talar över huvudet på.
I veckan kom beskedet från högst ort, från president Sauli Niinistö: Demilitariseringen är i första hand en fråga som ålänningarna själva ska ta ställning till. ”Frågan ska diskuteras med ålänningarna. De har sitt att säga i denna sak”, sade presidenten på en presskonferens tillsammans med Litauens president Dalia Grybauskaite.
Samma åsikt förde riksdagsledamot Sofia Vikman från Samlingspartiet, medlem i riksdagens försvarsutskott, fram i debattprogrammet A-studio Talk i Finlands tv i torsdags. Liksom presidenten anser hon att ålänningarna måste tas med i diskussionen om säkerhetsläget i Östersjöregionen.
Hon vill också ha med Åland i en diskussion om Sverige ska delta i försvaret av Åland, som en del i det allt mer utvecklade försvarssamarbetet mellan Finland och Sverige. Även försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) har fört fram tanken att ta hjälp av Sverige.
Det utspelet kräver emellertid att avtalen om Åland omförhandlas. Och det kan vara riskabelt, vad säger till exempel Ryssland om en sådan förändring? Det är dessutom mycket möjligt att diskussioner redan förs i slutna rum men högst osannolikt att Sverige offentligt skulle medge något intresse av att delta i försvaret av Åland.
Att löften nu ges om att ta med Åland i diskussioner om demilitariseringen och säkerheten är helt i linje med den åländska policyn för demilitariseringen och neutraliseringen från 2013. Policyn vill stärka Ålands roll som aktör, något som bör bli möjligt särskilt som säkerhetsbegreppet förändrats och nya hot tillkommit sedan demilitariseringen och neutraliseringen kom till, heter det i strategin.
Enligt policyn kan demilitariseringen föras fram som en förtroendeskapande åtgärd och erfarenheterna av den kan användas inom medlingen. I båda fallen blir Åland en aktör med en egen röst.
I försvarsförberedelserna inför mer traditionella militära hot i Östersjöregionen – låt vara att även de förändrats radikalt – är det ändå risk att Åland blir en spelbricka också i ett finländskt-svenskt försvarssamarbete. Men det är förstås ändå bättre att vara en spelbricka som sitter med vid diskussionsbordet än att vara en spelbricka som inte får sitta med.
Den andra vinsten med veckans diskussioner är att Åland och Ålands särställning lyfts fram utanför Ålands gränser. Åland har debatterats i finsk tv och finländska tidningar och nyhetssajter har berättat och kommenterat, på både svenska och finska. Även medier i Sverige har hakat på.
Åland har fått rejält ökad synlighet och i de flesta fall har tonen varit saklig. Presidentens och statsministerns stöd för Åland har säkert hjälpt till.
Diskussionen har nått också Ryssland där nyhetssajten Sputnik, som beskrivs som Kremls mediekanal, skriver att Finland överväger att militarisera Åland efter 160 år av fred. Anledningen är, skriver Sputnik, den antiryska säkerhetsparanoia som sprids i Skandinavien.
Kerstin Österman