I lagtingsdebatten i onsdags förvånades politikerna över allmänhetens svala intresse för självstyrelserevisionen, alltså det mastodontarbete som ska utforma den framtida självstyrelsen. Det handlar bland annat om att Åland ges större möjligheter att ta över behörighet från Finland och om ett åländskt övertagande av beskattningen. Så varför är det inte fler som bryr sig, frågade sig alltså våra folkvalda som själva brinner starkt för frågorna. 
Massmedierna fick sig en skopa men det förekom även en viss självrannsakan. Är det så att folk helt enkelt litar på att politikerna kan och gör sitt jobb? Är tystnaden ett erkännande av det jobb som görs eller kommer ålänningarna snart att sätta ned foten? 
Eller, hemska tanke, är det så att allmänheten helt enkelt inte bryr sig?
 
Troligen handlar det om en kombination av ovanstående. Men en annan förklaring är också att politikerna misslyckats med att förklara vad det hela egentligen handlar om. Att allt snack om ”det nya residuala territoriala autonomisystemet” helt enkelt inte är tillräckligt engagerat uttryckt och därmed inte får genomslagskraft ute i stugorna.
Nej, det politiska språket är inte alltid helt lätt att förstå. För att politik ska väcka intresse bör det ju dessutom helst finnas något att rosa eller risa. När Ålandskommittén kan återkomma med fler besked, när arbetet får kött på benen, när innehållet i en framtida egen skattepolitik ska diskuteras, då kommer fler än en initierad politikerförsamling att vakna. Men än så länge är det hela helt enkelt för luddigt och för långt fram i tiden. 
 
Även efter riksdagsvalet har frågan om politikernas förkärlek att tala i abstrakta termer diskuterats. Inför valet var ekonomin en av de större frågorna. Det som politikerna misslyckades med var att konkretisera frågan. 
Vad betyder det till exempel att statens utgifter måste bantas med fyra miljarder och kommunernas med två miljarder de kommande åren? Vad innebär det konkret i nedskärningar?
Det är det förstås svårt att förklara. Men det var inte heller så många som försökte. I stället matades finländarna med ord som ”nödvändiga strukturreformer” eller ”statens hållbarhetsgap”.
 
Några månader framåt i tiden hägrar höstens lagtings- och kommunalval. Som inför varje val kommer intresset för politiska frågor att öka, även i det som Gunnar Jansson (Lib) så högtidligt benämner ”civilsamhället”. 
”Den som behärskar pedagogiken behärskar också politiken”, sade samme Jansson i lagtinget i onsdags. 
Det ligger mycket i det påståendet. 
Nu har politikerna ett utmärkt tillfälle att konkretisera mera. 
Har ni något intressant att säga så lyssnar vi. 
 

Annika Kullman