Det händer inte ofta att något ett gäng nioendeklassare gör skapar debatt i lagtinget. Tvärtom, vuxenvärlden i allmänhet och lagtingspolitiker i synnerhet brukar vara tämligen ointresserade av vad tonåringar gör, tycker och tänker. Det brukar krävas skadegörelse, missbruk, eller, som i det här fallet en julfest många upplever som stötande för att någon ska ta notis.
Dessa ungdomar måste även tycka att det är orättvist att varken insändare, lagtingsdebatten eller de som intervjuas av tidningarna ger en fullständig och rättvisande bild av festen. Det som alla fokuserar på är det eventuellt plumpa, sexistiska och sexfixerade. Övriga 90 procent av föreställningen, som inte tangerade några gränser för vad som bör eller inte bör vara okej på en julfest, pratar ingen om.
Ingen skugga ska falla över de ungdomar som jobbat med eller deltog i föreställningen. Stora delar av festen var en rolig, påhittig och tidvis ganska smart historia där många måste ha lagt ner ett stort arbete och engagemang.
Vi vet inte om någon elev blev kränkt eller kände obehag av det som försiggick uppe på scenen. Ingen verkar åtminstone ha tvingats upp på scenen mot sin vilja. Att eleverna fokuserar mycket på sex i de olika framträdandena är inte heller konstigt. De är på väg in i vuxenvärlden och för både unga och vuxna är sex ett både kärt och spännande ämne.
Faktum är att julfesten var en träffande karikatyr av den vuxenvärld dessa tonåringar står på tröskeln till. Föreställningen kan uppfattas som en inte alls helt felaktig bild av den värld vi vuxna lever i och vad som förväntas av killar och, framförallt, tjejer.
Är det egentligen så konstigt att några killar, utklädda till tjejer, står uppe på scenen, skapar på rumpan och daskar varandra på stjärten?
När undertecknad lyssnade på Ålands radio på vägen till jobbet i går spelades Robin Thickes monsterhit ”Blurred Lines”, med textrader som ”jag ska ge dig något tillräckligt stort för att slita din rumpa i två delar” och ”Jag är inte alls som din senaste kille, han är för töntig för dig. Han daskar dig inte på rumpan och sliter dig inte i håret som jag”.
Ungdomarna beskriver vad de ser och hör, samtidigt som de förvränger budskapet genom att killar klär ut sig till tjejer och agerar sexobjekt som ska smiskas, strypas, halvt våldtas och förnedras.
Det är ingen vacker bild. Men det är dessa bilder vår vuxenvärld förser dem med, och det kan knappast 15-åringar lastas för.
På samma gång som eleverna inte kan lastas för något har lärarna och inte minst rektorns agerande hittills varit under all kritik.
De få sketcher som går över gränsen står faktiskt lärarna för, när tjejer till exempel kallas ”smutsiga” och en bra sexställning sägs vara när man viker sin partner dubbel över en toalett och smiskar henne eller honom på stjärten. Det är totalt ansvarslöst att en vuxen människa och inte minst en lärare skämtar om sådana saker inför barn och ungdomar.
Om lärarna innan festen fick reda på vad föreställningen skulle innehålla borde de ha sagt stopp och belägg samt tagit en viktig diskussion om könsroller, sexualitet och kvinnosyn. Det är deras ansvar. Och om de inte visste vad som var att vänta borde de ha ingripit under eller åtminstone omedelbart efter själva festligheterna. Inte minst när en vuxen kollega sitter uppe på scenen och säger djupt olämpliga saker om flickor inför ett hundratal ungdomar och barn.
Men ingen gjorde något. Läraren fick sitta uppe på scenen och kalla flickor som en pojke haft i en vecka för smutsiga, utan att någon ingrep. I stället tackade bara den lärare som gick upp på scenen efter föreställningen för en bra julfest. Och i sina första kommentarer verkar Peter Holm helt oförstående över varför festen ens får kritik.
Övernäs har fantastiska elever, men de förtjänar mer ansvarstagande och omdömesgilla vuxna i sin skola.
Fredrik Rosenqvist