Små tuvor välter ofta stora lass, och just nu verkar det som ett gäng belgiska jättekaniner ska välta infrastrukturdirektörens förslag till detaljbudget för 2015.
Infrastrukturnämnden har, både på grund av problem i den egna verksamheten och det allmänt kärva ekonomiska läget i staden, mycket tuffa sparkrav att leva upp till. För att klara ekonomin vill infrastrukturdirektören bland annat spara in på busstrafiken, snöplogningen, gatubelysningen och på Lilla holmen.
Stadsbussarna ska inte gå under sommaren, gatlyktorna ska slockna en timme tidigare och inte lysa alls under juni-juli och alla djur, påfåglarna undantaget, försvinner från Lilla holmen.
Förslaget att ta bort djuren från Lilla holmen har dock väckt så stora folkliga protester att det sannolikt aldrig blir verklighet. Lockelsen för stadens beslutsfattare att vinna politiska poänger genom att rädda de små söta djuren är alldeles för stor.
Så trots att det i teorin är en fråga som hör hemma i en nämnd lär kaninerna på Lilla holmen debatteras och behandlas i stadens högsta beslutande organ innan denna politiska höst är över.
Resultatet lär bli att man räddar djuren och skär ner på något annat i stället. Kanske kaninerna får stanna och några ur personalen på tekniska verken får gå i stället?
Varför blir det då en sådan debatt om en så till synes liten sak som stadens djur på Lilla holmen? Det finns antagligen flera förklaringar till det.
Det är ofta svårt att illustrera effekterna av att den offentliga sektorn sparar in. Längre handläggningstider för bygglovsansökningar eller färre anställda på ett äldreboende gör sig inte lika bra på bild som små oskyldiga kaniner som ska offras, trots att de aldrig gjort någon illa. Följderna av att spara in på Lilla holmens djur är så konkreta och lättillustrerade som följder bara kan bli.
Men reaktionerna handlar om mer än så. Det finns även en utbredd frustration bland stadens invånare över att fler och fler guldkanter i tillvaron hela tiden försvinner. Om det inte är majbrasan på Badhusberget eller midsommarstången i Engelska parken är det fyrverkerierna på nyårsafton eller djuren på Lilla holmen som ska bort.
Detta må handla om rätt världsliga ting, men det skapar en känsla hos stadsborna att allt bara blir sämre hela tiden. Och en stad utan framtidstro är en stad utan framtid.
Det staden borde bli bättre på är att kommunicera med sina invånare. Det ekonomiska läget är tufft, men trots detta är kärnverksamheterna i gott skick. Man genomför också viktiga satsningar på framtiden. Så egentligen finns det fog för att tro att stadens framtid blir ljus.
Stadens skolor fungerar i stort sett bra. Visst, lokalerna är inte de bästa, men i internationell jämförelse håller undervisningen och storleken på klasserna hög nivå. Inför 2015 vill man även satsa på bibehållen timresurs, öka antalet kuratorer samt köpa in läsplattor. Dessutom går planerna på att bygga om Övernäs skola vidare.
Samma sak med de flesta andra kärnverksamheter: vi har fungerande kommunikationer, gott om bostäder, rent vatten och en bra äldreomsorg. Vi har dessutom ett kulturhus, badhus och bibliotek att vara stolta över. Man satsar till och med på att öka anslagen till bokinköp 2015.
Så även om det ibland kan kännas som att allt bara blir fattigare och sämre i Mariehamn är det inte så. Och detta måste staden bli bättre på att kommunicera ut.
På samma gång måste man få till en bättre framtidsdialog med invånarna. Vilken stad vill mariehamnarna ha? Vad är viktigt att satsa på, och vad är mindre viktigt? Hur stort är behovet av att spara?
Framförallt ska man inte komma med ett förslag från, som medborgarna uppfattar det, klarblå himmel att djuren på Lilla holmen ska bort. Det enda man åstadkommer då är en pr-mässig dikeskörning utan att en enda cent sparas i slutändan.

Fredrik Rosenqvist