Det ser ut som Åland inte når hela vägen fram när det gäller uppdateringen av självstyrelselagen. Från åländsk sida fanns ett enigt önskemål om att komma längre speciellt när det gäller den finansiella delen av autonomin. Men det blev tummen ned från Helsingfors.
Noteras ska dock att motståndet inte endast fanns här. De åländska politikerna hade i den här frågan inte heller med sig betydande delar av det egna näringslivet.
Så även om man, mot förmodan, hade lyckats övertyga finansministeriet skulle man fortfarande ha haft en lång väg att gå på hemmaplan.
Även hos vanligt folk finns en utbredd skepsis.
Samtidigt uppstår nu ändå förstås den intressanta frågan om vilka eventuella landvinningar som ändå kan finnas i den kompromiss som nu lagts fram. Det blev inte mycket större svängrum i ekonomin, men vad blev det då?
På vilka områden skapas nu eventuellt nya öppningar?
Och hur kan dessa i så fall användas för att utveckla det åländska samhället?
Det mest konkreta att titta på i det här avseendet torde vara paragraf 28 i förslaget till ny självstyrelselag.
Här listas de behörigheter som Åland framöver föreslås kunna ta över helt på egen hand och på ett förenklat sätt. Något vidare grönt ljus från Finlands regering eller riksdag ska inte krävas.
Områdena är, i förkortad version, följande:
1) Kollektivavtal, arbetsavtal och annan lagstiftning om anställdas rättigheter och villkor.
2) Samarbete inom företag.
3) Arbetspensionsskydd.
5) Sjöräddning.
6) Folkbokföring.
7) Släkt- och förnamn.
8) Föreningar.
9) Stiftelser.
10) Handelsregister.
11) Konsumentskydd.
12) Måttenheter, mätredskap och mätmetoder.
13) Tillstånd för televerksamhet.
14) Domännamn.
15) Tillverkning och kontrollstämpling av ädla metaller.
16) Fastighetsbildning och fastighetsregistrering.
17) Apoteksväsendet.
18) Mineralfyndigheter och gruvdrift.
Sammantaget rör det sig om högst varierande uppgifter.
En annan iakttagelse är att det i flera fall handlar om rätt tekniska, mindre saker som ligger vid sidan de stora politikområdena. Ta nu exempelvis ”kontrollstämpling av ädla metaller”.
Samtidigt framstår andra områden som lite tyngre.
Hur är det exempelvis med de ökade möjligheterna till självbestämmande om kollektivavtal och arbetsrätt? I exempelvis finländsk press – Hbl den 17 juni – lyftes det här fram som en förhållandevis stor sak.
Det sades även att det här kunde leda till att Åland nu snabbare än Finland kunde övergå till mer omfattande lokala avtal, med möjliga konkurrensfördelar för åländska företag som följd.
Vad gör vi lokalt här hemma på Åland för analys av det här?
Håller vi med? Finns sådana möjligheter?
Och hur är det med skrivningarna kring exempelvis domännamn, handelsregister, fastighetsbildning, apoteksväsende och konsumentskydd? Hur kan dessa behörigheter göra nytta om de tas över till Åland?
Åtminstone domännamn rör en tydlig framtidssektor. Ser man till både lantmäteri och konsumentskydd är det heller inte omöjligt att språkliga aspekter på sikt här kan motivera ett övertagande.
Och vem vet? Kanske även några av de mer tekniskt specifika behörigheterna på listan kan visa sig vara användbara på sitt sätt och inom sina nischer? Hur kan exempelvis ett större lokalt och i så fall förhoppningsvis mer kreativt grepp om apotekssektorn gynna kunder och lokala företagare?
Slutbetänkandet från Ålandskommittén valde bort en stor del av vägkosten från den åländska beredningen. Trots det kan här finnas sådant som rätt hanterat kan visa sig vara matnyttigt.
Men för att få ett sakligt svar på det behöver nu rimligen område för område noggrant gås genom.
Hur kan vinsten för lokalsamhället givet förutsättningarna maximeras? Vad är värt att gå vidare med, vad är mindre värt att bry sig om?
Det är semestertider nu.
Men när hösten är här får man hoppas och anta att regeringen med minst lika stor entusiasm som man drivit kommunreformen sätter tänderna i den här framtidsfrågan.

Niklas Lampi