Jaktminister Camilla Gunell (S) skrev i en insändare nyligen att vårjakten ”hamnat i ett svårt läge” eftersom ejdern omklassats. Men resonemanget verkar ha dålig täckning i verkligheten.
Som Ålandstidningen kunde berätta på nyhetsplats förra veckan är rödlistningen av ejdern inget hinder för jakt. Den internationella naturvårdsunionen ICNU har fört upp den på sin röda lista. Men ejdern anses bara vara ”nära hotad” och naturvårdsunionen motsätter sig inte fortsatt jakt under varken vinter, vår eller sommar bara den sker på ett hållbart sätt.
I stället uppehåller sig naturvårdsunionen vid en rad faktorer som oljeutsläpp där ejdrarna övervintrar och överfiske av skaldjur längs den holländska kusten. Man skriver också att jakten som bedrivs i Danmark inte är hållbar.
Men inte med ett ord nämns jakten på Åland.
Det verkar med andra ord som de sakliga skälen, som hittills presenterats och offentliggjorts, för att stoppa vårjakten är milt uttryckt svaga.
I stället finns nu endast ideologin kvar. Ett vagt jaktmotstånd där vårjakten inte bör få finnas... för att den inte bör få finnas. En idé om att vårjakten är otidsenlig och onödig. Moralismen och förmynderiet.
Vi lever i ett fritt samhälle så alla får givetvis ha vilka åsikter som helst om jakten. Frågan är bara varför just dessa åsikter ska påtvingas alla andra.
Varför ska alla likriktas och tryckas in i en mall som några enstaka politiker hittat på? Ser man till hur partierna, inte minst Socialdemokraterna, resonerar i många andra sammanhang så heter det ju annars att vi ska gilla olika.
Så varför gäller inte det nu?
Man får därför hoppas att regeringen Katrin Sjögren håller linjen och väljer att se den bredare bilden när den på torsdag ska ta ställning till vårjaktens framtid.
Den är att vårjakten inte bara handlar om jakt.
I grunden handlar det om pluralism och mångfald. Ett samhälle där olika traditioner och kulturyttringar tillåts och tolereras sida vid sida med varandra. Ett samhälle som de vägen blir roligare, starkare och mer spännande.
Den dag som den åländska vårjakten verkligen pekas ut av internationella naturvårdsunionen som ohållbar med tanke på ejderstammens överlevnad, ja då hamnar förstås allt i ett annat ljus. Det skulle då åtminstone finnas något att bygga en faktabaserad diskussion på.
Men att en eller två ministrar tycker si eller så om vårjakten håller knappast som argument för att sänka en tradition som praktiserats av tusentals ålänningar i generationer.

Niklas Lampi