I kväll håller Storbritannien och stora delar av Europa andan.
Det gör förmodligen också premiärminister David Cameron. Det var han som efter parlamentsvalet i fjol lovade en folkomröstning för att på så sätt blidka den EU-skeptiska delen av det egna konservativa partiet och avväpna Ukip, det högerpopulistiska självständighetspartiet.
Om brexit-lägret vinner i morgon, och Storbritannien lämnar EU, är Camerons dagar vid 10 Downing Street räknade. Själv vill han att landet stannar i unionen.
Ett brittiskt utträde skulle skapa stor oreda. Ingen vet heller riktigt hur ett utträde skulle gå till men bedömare tror att det tar flera år av förhandlingar innan allt är klart.
Ett utträde skulle påverka både världsekonomin och landets egen ekonomi negativt med bland annat stigande arbetslöshet. Inget som världssamfundet precis ropar efter i dessa dagar.
Ett brittiskt utträde skulle också vara ett hugg i sidan på det internationella samarbetet. Ett utträde kan, enligt bland andra riksdagsledamot Mats Löfström, ge högerextrema Marine Le Pen i Frankrike vind i seglen i jakten på presidentposten. Också i andra länder kan högerextrema krafter vädra morgonluft – de är ju redan på gång i flera länder.
Storbritannien är dessutom en viktig transatlantisk länk till USA och Kanada.
Om Storbritannien lämnar EU förlorar små länder som Finland en viktig allierad. Storbritannien har i EU verkat för lösningar som även mindre länder kunnat omfatta.
Ett brittiskt utträde kan leda till att det europeiska samarbetet, sådant vi känner det i dag, faller samman. Vid brexit kan motståndet mot EU öka i andra länder som börjar kräva undantag och speciallösningar, kanske utträde. Om EU inte faller samman försvagas den i alla fall genom en sådan utveckling.
Och vad gör Skottland och Wales vid brexit? Eftersom de vill stanna i EU är det sannolikt att självständighetsspåret ytterligare förstärks.
Nu är ju inte unionen ställd ovanför allt kritik, tvärtom. Det finns mycket som inte fungerar i EU och mycket som bör förändras. Man kan därför, som lantrådet Katrin Sjögren i Ålandstidningen i går, hoppas att den brittiska folkomröstningen fungerar som en nystart för EU. Det är dags att börja lyssna på folket, minska likriktningen, låta lägre nivåer fatta fler beslut som rör det lokala och regionala.
Och börja leverera när det gäller de stora övergripande frågorna som till exempel flyktingkrisen och arbetslösheten.
De som i dag röstar för att Storbritannien ska lämna EU är framför allt personer med lägre utbildning, folk från arbetarklassen och äldre personer. De motsätter sig starkt arbetskraftsinvandringen från de östeuropeiska EU-länderna, de är misstänksamma mot globalisering och internationellt samarbete.
De unga vill vara kvar i unionen, det vill också de välutbildade och personer ur de högre samhällsklasserna.
Brexit-sidans kampanj har spelat på folks känslor och haft vind i seglen. Men mordet på parlamentsledamot Jo Cox förra veckan verkar ha fört in lite mer sans och mordet verkar ha gett stanna-sidan ett litet övertag.
Låt oss hoppas att hon inte dog förgäves. Att britterna stannar kvar i EU och hjälper till att förnya unionen. Inifrån.

Kerstin Österman