I dagsläget är det ingen som vet hur många som utsätts för våld i nära relationer på Åland. Det går att göra antaganden om att siffrorna ser ut som i Finland och Sverige. Men ett antagande är inte nog. På Åland har vi helt andra förutsättningar att hjälpa än i Finland och Sverige, och ska vi utveckla skyddsnätet så måste den grundläggande kunskapen om hur många som är utsatta finnas.
Den senaste tiden har våld i nära relationer diskuterats mer än på länge, på ett nytt sätt har frågan kommit upp på agendan. I dag vet man att ju mer man pratar om våld i nära relationer, och inte tystar ner det, desto fler kommer att våga göra försök att ta sig ur sin situation. För tystnad är detsamma som att säga att det här inte är en fråga som tas på allvar. Och är det så att fler vågar, då kommer också fokus på hur vi ska hjälpa bli större.
Så, kunskap om hur många som utsatt är därför av yttersta vikt.
Det finns fler skäl, bland annat att siffror och statistik, om de används rätt, är kunskap som inte går att bortförklara.
Det finns olika sätt att mäta våld. Det går att göra via kriminalstatistik, alltså att titta på hur många som anmäler våld i nära relation. Men här finns av uppenbarliga skäl ett mycket stort mörkertal. Det är få som anmäler, det visar forskning i flera länder.
Det går också att bygga in frågor om våld i andra undersökningar, exempelvis i folkhälsoundersökningar där man studerar hälsa över lag. Ofta handlar då ett fåtal frågor om just våld i nära relationer. Fördelen med dessa undersökningar är att de oftast görs upprepade gånger, och det går då att följa utvecklingen över tid. Nackdelen är att frågorna försvinner i mängden och är svåra att formulera på rätt sätt.
 
Att därför göra en så kallad prevalensundersökning som enbart handlar om våld i nära relationer är därför, i det här fallet, det bästa sättet. Helt enkelt för att vi behöver gå på djupet och se hur situationen ser ut på Åland.
Landskapsregeringens besked om att 1.000 personer ska få svara på frågor om våldsutsatthet är därför välkommet. Det är också mycket bra att frågorna finns att besvara på nätet för de som faktiskt inte har möjlighet att svara hemma. Det tyder på insikt och kunskap inom landskapsregeringen. Nästa steg är att se att frågorna utformas rätt.
Att ställa frågor som tydliggör vad våld är, är exempel på en sådan sak som är viktig. Det är skillnad på att fråga ”Har du någon gång varit utsatt för våld?” och att fråga ”Har du någon gång senaste året blivit knuffad?”.
För att formulera vad våld är för någon som är utsatt är inte enkelt. I den process som pågår i en relation med våld blir våldet normaliserat, att bli knuffad kanske inte längre ses som något som man själv skulle definiera som våld. Kunskap om normaliseringsprocessen är därför väldigt viktig för de som arbetar fram de frågor som ska ställas. För fel ställda frågor kommer att ge fel svar. Och då sitter vi med samma okunskap som vi gör i dag. Men rätt ställda frågor kommer att ge en ovärderlig grund för det fortsatta arbetet med att hjälpa de som i dag är utsatta.

Petra Dahlgren